Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musikaliska högtidsstunder

Annons

Att ensemblen ger en kyrkokonsert är numera en tradition sedan många år och som vanligt var alla de platser i kyrkan som ger fri sikt mot koret slutsålda på torsdagskvällen. Meta Roos, Janne Åström, Kalle Moraeus, Birgit Carlstén och inte minst Kjell Öhmans orkester såg till att jazz-och folkvisetoner blandades friskt med både dikter, psalmer och fiolmusik. Kalle Moraeus framförde bland annat brodern Perras andäktigt vackra stycke, Koppången, innan alla som avslutning förenades i psalm 201, En vänlig grönskas rika dräkt.

Lördagskvällens soaré gav ändå musikanterna lite större svängrum, något Birgit Carlstén utnyttjade när hon utöver tolkningar av både Jacques Brel och Edith Piaf bjöd på något som lät som dödsångestskriken från en överkörd höna!

Kalle Moraeus avslöjade hur han lyckas att hålla sin fiol på plats under hakorna trots att han enligt egen utsago helt saknar hals, på sin egen kropp alltså, inte på fiolen.

- Titta här, sa han och drog fram en ihoprullad Intersportstrumpa som legat gömd på axeln innanför kavajen.

Hals eller inte. Få kan traktera instrumentet som Kalle, och kvällens mest magiska ögonblick var när han spelade - vad jag tror hette - Storpolska från Orsa.

Även skinnarmäster Kalles underhuggare i spelet, Skinnspinkarna, gav prov på sin lysande musikalitet i några låtar med smäktande stämsång.

Tyvärr tappade soarén tempot helt när den avbröts halvvägs av en eeeeeeevighetslång kaffepaus! Närmare en timme tog det att få ut kaffe och tårta, en helt oacceptabelt lång tid i sådana här sammanhang. Den lysande underhållningen gjorde ändå att kaffe-debaclet snart var glömt och de omkring 300 soarégästerna kunde vandra hemåt med mungiporna i samma latitud som öronen.

GÖRAN DANIELSON

Mer läsning

Annons