Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Motor: Hoj roligare än bekväm jätteskoter

Annons

Jag känner mig korkad. Trots att nyckeln har vridits om och startknappen tryckts in vägrar det långa fordonet att gå igång. Hur är det nu igen man startar en skoter?

Just det! Man håller in bromshandtaget och trycker samtidigt på knappen. Mycket riktigt går maskinen igång och motorn surrar, gashandtaget vrids om och ekipaget störtar iväg över asfalten.

För den som inte är van är en modern jätteskoter mycket märklig att köra. Det känns som att sitta i en rullande soffa ett par meter upp i luften. Automatlådan sköter växlingarna, fötterna används inte över huvud taget och den bakre skivbromsen påverkas genom ett handtag på styret. Det finns med andra ord inte mycket att hålla reda på när man kör. Lite tråkigt för den som är van vid att åka motorcykel men samtidigt väldigt smidigt vid stadskörning.

Så är också skotern tänkt som en praktisk maskin att pendla med. Lastutrymmet under sadeln är rejält tilltaget och för den som behöver ännu mer plats kan en toppbox införskaffas.

Bensinförbrukningen är föredömliga 0,3 liter per mil och de 40 hästkrafterna räcker till för att klara rejäla omkörningar och göra så att fordonet förvånansvärt snabbt drar iväg när trafikljuset slår om till grönt.

Annat var det förr. Då var en skoter ett slött och klumpigt fordon med liten motor, fjärran från de senaste årens allt större maskiner som mer och mer närmar sig motorcykeln. Numera är det riktig ramkonstruktion som gäller samtidigt som vätskekylning och skivbromsar blivit standard. Titta bara på andra maskiner i klassen som Piaggio X9 500, Suzuki Burgman 400 eller Honda FJS600 SilverWing.

Efter en stunds körning vande jag mig vid Yamahan utan att dock bli bästa kompis med den. Körställningen är upprätt bekväm och erbjuder god komfort även för långa förare. Den mittmonterade motorn och den väl tilltagna markfrigången borgar för hyfsade vägegenskaper med möjlighet att lägga ned maskinen när vägen svänger. Vem trodde det om en skoter?

Emellertid gör den höga tyngdpunkten bygget lite ostadigt när det går undan.

Trots många praktiska fördelar känns skotern präktig och tråkig. Låt vara att den är billig att äga - men priset på nästan 80 000 kronor känns för mycket.

Det var nästan med lättnad som jag grenslade utmanaren Yamaha XJ 600 Diversion. En modell som funnits med länge, är billig att äga och bara kostar 65 000 att köpa. Å ena sidan drar den runt halvlitern per mil och har inte några packutrymmen att tala om - men å andra sidan erbjuder den betydligt större körglädje. Det här är en riktig motorcykel som också lämpar sig för pendling och därtill fungerar bra som nybörjarhoj.

Jag drar iväg på solvarm asfalt och låter maskinen bekänna färg. På lägre varvtal är motorn snäll och lite tam vilket inte är underligt med tanke på blott 600 kubik och 50 hästar. Men i de övre registren händer det grejor och snabba omkörningar klaras av på ett kick.

Precis som på skotern sitter man upprätt och bekvämt även om vindavvisaren också här är för lågt placerad för en välväxt förare.

Både T-Max och Diversion är smidiga, lätta och praktiska bruksmaskiner som vinner på liten bensinförbrukning och låga försäkringspremier. Båda kan dessutom hittas till skapliga priser på begagnatmarknaden.

Men vinnaren är given. Yamaha XJ 600 Diversion bjuder på skön motorcykelkänsla och har ett fördelaktigt pris.

Den som har behov av att få med sig fler prylar än kreditkortet och tandborsten får väl köpa ett par packväskor. Då blir hojen riktigt praktisk. (PM)

ROBERT LAGERSTRÖM

Mer läsning

Annons