Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mona syndar mer på nåden?

Annons

Ett statsråd måste inge förtroende. Den som upprepade gånger avslöjats med fingret i syltburken skall skiljas från ämbetet. Det här ser helt enkelt inte bra ut.

Vi tror inte ett ögonblick att Mona Sahlins privatekonomiska mysterier beror av kall bedräglig beräkning. Det handlar om slarv och gagnar varken henne själv eller det parti hon tjänar.

Att en frejdig och starkt kreativ kampanjpolitiker av bara farten glömmer bort parkeringsböter och besök hos bilprovningen kan till nöds tolereras, även om det självfallet inte alls är bra.

Den ekonomiska räkenskapens stund kommer förr eller senare genom kronofogdens bistra försorg. Vanligtvis med avsevärd ränta.

Ett statsråd är emellertid någonting annat än en kampanjpolitiker. Statsrådet är ämbetsman med anförtrodd statlig makt och myndighet. En ämbetsman, som för egen del flagrant nonchalerar elementära regler inger inget förtroende och blir knappast tagen på allvar.

Alltnog, Mona förblir i ämbetet. Huruvida hennes dåliga exempel blir en tillgång för oppositionen i valrörelsen återstår att se. Folkvreden är svår att säkert förutsäga. Ämnet blir kanske snabbt uttjatat och är måhända bortglömt i valrörelsens slutspurt. Förra gången samma Slarvmaja gjorde bort sig tystnade kritiken förvånansvärt fort efter de inledande vredesutbrotten.

En avsevärd politisk risk tar Göran Persson under alla förhållanden, då han nu låter den försumliga förbli minister även i denna eljest ämnesfattiga valrörelse.

Nu återstår att se, om kroniskt slarviga Mona Sahlin hinner ytterligare synda på nåden före valdagen - som i så fall för henne torde anta karaktären av domens dag.

Kanske inte bara för henne.

Mer läsning

Annons