Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mona -förnyare och förvaltare

Annons

Traditionalisterna fick sitt: Som seden kräver, erinrade Mona Sahlin både om Gunnar Strängs och Olof Palmes insatser för arbetarrörelsen och därefter var det ganska naturligt att slå en samförståndsbro till LO-kollektivet och försäkra förbundsordförande Wanja Lundby-Wedin att partiet vill gå i takt med löntagarnas organisation. Synen på kollektivavtalen förenar.

Nytänkarna inom partiet blev heller inte lottlösa: I ambitionen att utveckla den svenska arbetsmarknaden öppnade Sahlin för att socialdemokraterna måste bli ett entreprenörernas och småföretagarnas parti, hon sade sig vilja omorganisera välfärden genom att sätta individen i centrum, hon talde engagerat om ungdomar och invandrarnas situation och hon var tydlig om rätten till arbete, men också plikten att bidra till arbete efter förutsättningar.

Hennes premiärtal innehöll således litet till alla. Ett klassiskt kongresstal med "återtågsinslag". Mona Sahlin var tydlig i socialdemokraternas satsning på "Det gröna folkhemmet" och i kampen mot klimatförändringarna, men aktade sig noga för att ge några besked till invånarna på orter med tung basindustri där det redan finns en oro över energipolitiken. Hur en eventuell socialdemokratisk regering ska hantera ersättningsnivåerna i a-kassan, fick vi heller inga besked om.

Som de flesta kongresstal kommer innehållet i Mona Sahlins inldningsanförande också snart att raderas ur minnet. Inte på grund av att det var svagt och innehållslöst, för det var det inte, utan för att det krävs andra insatser än lust och verbalitet för att socialdemokratin ska komma med i den politiska matchen igen.

Att ge Margot Wallström och Jan Eliasson uppdraget att leda partiets framtidsgrupp med sikte mot EU-valet 2009 och riksdagsvalet ett år senare, är ett skickligt drag av den nya partiledningen. Men under tiden gruppen arbetar ska socialdemokratin klara av flera år av politisk styrkemätning med den borgerliga regeringen och deras kommande förslag.

Det är i de nära samtalen; om jobben, sjukvården, äldrevården och utbildningen som politiken blir tydlig. Mona Sahlins ledarskap ger henne personliga förutsättningar att spela en viktig roll med att förklara vad socialdemokraterna vill. Samtidigt är den borgerliga regeringen ivrig och skicklig i arbetet med att ompröva de gamla socialdemokratiska samhällslösningarna.

Frågan är om Mona Sahlin och socialdemokratin hinner återfå politisk lust, glöd och omställningsförmåga så att de i nästa val kan spela den roll de själva önskar ?

Mer läsning

Annons