Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mojo Filter fick flickorna att dansa armkrok

Annons

Samtidigt som bröderna Martin och Erik Toresson tävlar med trummisen Daniel Åhlman om vem som kan hitta roligast låtar på jukeboxen i hotellbaren flanerar Darkness frontare Justin Hawkins in i lobbyn.

Det är Storsjöyrans första dag i Östersund och om ett par timmar ska popgruppen Mojo Filter från Falun göra sin första "riktiga" festivalspelning. Demobandet har visserligen gjort ett antal liveframträdanden sedan starten för tre och ett halvt år sedan, bland annat en på Seasidefestivalen hemma i Falun, men Yran är störst hittills för Mojo Filter.

Kanske är de lite nervösa. Men det är i så fall ingenting som märks på Martin, Erik, Daniel, Anders eller gitarristen Josef Snellman. Killarna kom till Östersund dagen innan spelningen, och bytte genast ut sitt demobandsgage på 2 000 kronor mot festivalarmband så de kan hänga kvar hela helgen. Alla utom Daniel Åhman som måste åka till medeltidsvecka i Gotland för att spela med sitt andra band, Patrask.

Killarna skulle egentligen sovit i tält på festivalcampingen natten inför spelningen, men snälla flickor förbarmade sig över bandet och lät hela gänget sova under tak. Gästfrihet är ett av Storsjöyrans signum.

Josef Snellman ler i mjugg åt ett minne från kvällen innan, men ojar sig sedan lite och tar sig åt handen.

- Han skar sig i fingret på en burk, berättar Martin Toresson.

- Gitarrfingret också. Det kommer nog göra ont att spela i kväll, tror Snellman själv.

Det är ok. Det SKA göra ont att spela popmusik. Martin Toresson som är lillebror till basisten Erik är egentligen inte medlem i Mojo Filter, han har eget band i Falun, men just den här spelningen hoppar han in extra som pianist. Bandet brukar repa i källaren hemma hos en av killarnas föräldrar.

- Vi gjorde en skiva i våras och skickade iväg den till tryckning, berättar Anders Elowsson.

- Som vi fick punga ut med pengarna till själva, förklarar Erik Toresson.

- Det var tio låtar på den.

Den egenproducerade skivan heter "Casablanca Soul" och spelades in på Varpgården, i Högskolan Dalarnas musikstudio i Mediahuset samt hemma hos en kompis, men när medlemmarna i Mojo Filter själva ska berätta hur musiken låter uppstår viss förvirring.

- Det är väl ganska rak pop och rock..., börjar någon.

- Nej, inte rock! protesterar någon annan.

- Oj, nu börjas det igen..., konstaterar en tredje varnande.

Den animerade diskussionen bottnar i de vitt skilda influenser de fyra ordinarie medlemmarna i Mojo Filter tar med sig in i bandets musik.

Några timmar efter barhänget på artisthotellet vid Stora Torget kan Yrans besökare ta del av Mojo Filters musik live från gatufestens demoscenen. En scen som är ganska orättvist placerad längst nere i Badhusparkens yttersta hörn, i den stora Frösöbrons skugga, nära det larmande tivoli som varje år häktar sig fast vid festivalen som en sockervaddsinfekterad blindtarm.

Mojo Filter gör en spretig spelning med spretiga låtar. Bandet varvar finfina pop- och rockmackor med rena nybörjarmisstag. De hinner knappt få upp tempot i spelningen med en fin Baby Blue innan de sänker sig själva genom att spela en ballad i fel tonart. Det skär genom märg och ben när sångaren kommer in i låten med fel munspel. Brrrr...

Men... Mojo Filter går från fem personer till 50 på ett litet kick, och lagom till finalen dansar ett helt flak tonårsflickor armkrok på trädurken framför scenen.

- Tack för att ni stöttat oss även när vi spelar i fel tonart, säger coole frontaren Anders Elowsson som visar sig ha is i magen även under press.

- Falun! Falun! Falun! skanderar publiken.

För Mojo Filter är Yranspelningen himmel och helvete.

- Jag vet att man inte ska be om ursäkt för en spelning, men fy faaaaan, muttrar Elowsson bakom scenen efteråt.

- Äh, det är sån't som händer. Det är punk, tycker bas-Erik.

Elowsson spricker upp i ett brett leende.

- Det var väldigt roligt at spela, för det var många fina flickor framför scenen.

Mojo Filter gör en ganska lyckad festivaldebut på demoscenen. Med musik som spretar vilt mellan garageskrammel, Jakob Hellmansk pop och bluessvängande 50-talsrock. Mojo Filter borde ha alla förutsättningar att mogna ihop till någonting i stil med The Coral så småningom. Intressant.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons