Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Missriktade ambitioner

Annons

Man blir nästan dagligen alldeles häpen över ansvariga personers agerande. Nu är det kommunantikvarie Elisabeth Olsson som är ute och cyklar i planeringsfrågor.

Genom att vi har så vacker natur här i Ludvikaregionen är det förtvivlat ont om välbelägen industrimark och därför har vi under 60-70-talen sållat fram varje tänkbar och lämplig plats för etableringar. (Det har även tagits fram olämpliga på 80-talet exempelvis, Lyviksberget).

Därför fanns ett område planerat för industri och hantverk i fastställd stadsplan i Lorensbergaområdet, som inklusive mejeriområdet omfattade cirka 50 000 kvadratmeter, varav 20 000 väster om Sörgatan.

Senare har tyvärr kommunen, av någon mycket dunkel anledning, tagit ur den delen ur industriområdet, vilket måste vara ett misstag, men ändå finns ett betydande område kvar, inklusive den fastighet som kommunantikvarien vill bevara.

Fastigheten är med den gamle ägarens medgivande industrimark och har inget betydande historiskt värde.

Jag blev så glad när jag läste planeringsenhetens förslag och motiveringen är helt korrekt. Det anmärkningsvärda är att den intilliggande "Spelmansgården" är riven trots att vi undantog den som kulturminnesmärke vid planeringen!

Men det är inte bevaringsobjekt vi behöver i Ludvika (för det har vi gott om) utan det är sysselsättning för att stoppa utflyttningen. Att etableringar uteblivit beror på bristen på företag och inte på onödig planering och det är i högsta grad anmärkningsvärt att kommunen låtsats som om det välbelägna industriområdet inte fanns!

ARNE JANSSON

Mer läsning

Annons