Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Missnöjda mötte ansvarig

Annons

Mötet började inte i tid, eftersom Ulrik Lindgren påpekade att han hade som krav, då han gick med att möta personalen, att de boende och representanter från medier inte skulle närvara på mötet.

Ulrik Lindgren menade att det handlar om ett möte mellan honom och personalen och att medier därför inte skulle få vara med. De boende var inte välkomna eftersom Ulrik Lindgren tyckte att det i så fall skulle se ut som om man "talade över huvudet på dem".

Ulrik Lindgren inledde mötet med att i tjugofem minuter tala om kommunens budget.

- Jag vill skrämma upp er, sade Ulrik Lindgren. Vi lever i en förträngning och vi måste kollektivt jobba för att göra något annorlunda.

-Vi måste vända på skeppet, sade Ulrik Lindgren och fortsatte att tala om de 18, 5 miljoner kronor som fattas i kommunens budget nästa år, samt den nationella situationen, när det gäller vård och omsorg och skola. Men personalen avbröt honom och började ställa frågor:

- Hur ska vi vända skeppet?

- Förstår du att vi jobbar med människor?

- Vems ansvar blir det när en boende drabbas av vanvård, eftersom vi inte kommer att hinna?

- Förstår du att vi inte kommer att orka jobba om ni drar in på personalen?

- Vad kostade de värdelösa kvalitetundersökningarna som ni bedrev här?

Ulrik Lindgren svarade att problemet ligger hos den person som fördelar pengarna, och det är den personen som förtränger verkligheten.

Personalen undrade vem den personen är, men fick inget konkret svar.

- Det ligger på den nationella nivån, vi lever i en kollektiv bortträngning, svarade Lindgren.

Under mötets andra timme steg spänningen bland de närvarande. Frågorna blev allt fler och svaren allt färre. Personalens förtvivlan möttes av en allt längre tystnad från Ulrik Lindgrens sida.

Personalen ville bland annat veta vad det menas med att de 67 procent som de ansvariga har räknat ut att uppfylla när det gäller bemanningen.

Ulrik Lindgren svarade att det i dag finns fungerande verksamheter med liknande bemanning. Han nämnde Borlänge sjukhus som ett exempel och personalen brast ut i skratt.

- Vad har de med oss att göra? Ska vi härma Borlänge, ska vi härma deras löner också, svarade personalen.

Personalen menade att de ansvariga bör vara rädda om dem, speciellt i tider då behovet efter vårdpersonal bara växer. Fler ska anställas och löner ska höjas. Politikerna anklagades för att endast tänka på pengar och inte på människor.

Därefter viftade personalen med broschyren "Omvårdnadsgaranti", som Lindgren själv har skrivit i fjol, i vilken det står vad de gamla har rätt till.

- Vad tycker du om det här i dag? undrade Anna-Lena Johansson, vårdbiträde.

- Mycket i broschyren är bara gummiparagrafer, sade Lindgren.

- Det som jag har lärt mig i skolan om moral, etik, individen, det är bara skit! Jag trodde att vi hade finare äldreomsorg, sade Isabell Holm, vårdbiträde på Korsnäsgården.

- Det är otroligt skrämmande när politker talar om bortträngningar, sade Inger Hedström, vårdbiträde på Lyssfallet.

Ulrik Lindgren sade sig vara nöjd med mötet:

- Det är alltid bra att träffas ansiktet mot ansiktet.

Personalen och de anhöriga var inte nöjda:

- Det är bra att vi möts, men vi blev inte klokare av det här. Vi fick inga svar, sades det efter mötet.

- Vi kommer inte någonstans med det här. Vi måste få ihop fler som skriker, sa Linnea Sälfors, vårdbiträde på Norshöjden.

MIRA MICIC

Mer läsning

Annons