Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Misshandlad två gånger

Annons

Sedan i tisdags har hon knappt gått utanför dörren.

Det hade gått en vecka sedan domen fallit mot den före detta pojkvännen: två och ett halvt års fängelse för grov misshandel och grov kvinnofridskränkning.

- Det hade precis börjat kännas lite lättare, säger Anna.

Hon var på jobbet när hennes pappa berättade vad han sett på stan. Överallt satt kvällstidningen Expressens löpsedlar om "Ylva" från Falun som skrivit dagbok om pojkvännens terror. I själva verket var det inte någon dagbok, utan anteckningar som hon gjort på inrådan av polisen. De skulle vara ett stöd för att komma ihåg rätt datum under rättegången. Nu var de offentliga handlingar som gått i tryck, i hennes egen handstil.

Den stort uppslagna publiceringen blev en chock för Anna, som precis börjat den långa vägen tillbaka till ett eget liv.

För ett år sedan flyttade hon ihop med sin dåvarande pojkvän. Men snart började förhållandet, som redan pendlat lite upp och ned, allt mer att präglas av svartsjuka. Anna slutade att gå ut när det blev för jobbigt att möta pojkvännens misstankar efter en vanlig fika med kompisarna. Snart hade hon nästan inga vänner kvar.

Den psykiska misshandeln påverkade henne, Anna blev nedstämd och deprimerad. Och den fysiska misshandeln satte synliga spår, men hennes föräldrar förstod först inte vad som hände. När de skymtade blåmärken på hennes hals trodde de att det var sugmärken. Att deras dotter vid upprepade tillfällen utsatts för mycket svår misshandel anade de inte, förrän den dagen hon ringde efter hjälp och hennes pappa hittade henne i badrummet. Hennes tinning var brännmärkt av ett hett strykjärn.

Historien som publicerades i Expressen i tisdags var hennes, men hon ville inte berätta den. Inte på det viset.

- När jag fick reda på vad de gjort åkte jag hem från jobbet, och sedan dess har jag inte orkat gå tillbaka. Jag vågar inte gå ut på stan, alla vet att det handlar om mig. Det känns som att de ser ner på mig för att jag har gått till Expressen. Men det har jag ju inte gjort, säger Anna.

Hon var beredd på att domen, som offentlig handling, skulle bli omskriven i tidningarna. Falu Kuriren skrev en spalt dagen efter att den meddelats. Men när Expressens reporter ringde och ville prata med Anna blev svaret nej. Hennes pappa förklarade att hon inte ville bli intervjuad.

- Jag sa att hon mår dåligt, så vi låter det vara. När jag en vecka senare såg löpsedlarna på stan tänkte jag, jävlar, vad har de gjort? Jag blev chockad, jag trodde inte de skulle skriva, säger han.

Större delen av det han enligt texten har "berättat för Expressen" är taget från det vittnesmål han lämnat till polisen, och som i och med åtalet har blivit offentligt.

Många har uppfattat det som att Anna och hennes familj har ställt upp och medverkat till Expressens uppslag.

- Folk har sagt att "vad skönt att ni blivit så starka att ni kan berätta om det". När vi i själva verket har mått fruktansvärt dåligt av publiceringen, säger Annas mamma, som också tänker på hur det här påverkar deras relation till den dömde pojk-vännens familj.

- Det känns som att man har gått ut med något, fast man inte har det. Det är det värsta, säger hon.

För Annas del betyder en avslutad tingsrättsförhandling inte att den jobbiga tiden är över och att självkänslan är reparerad.

- Jag förstår dem som tar tillbaka sina anmälningar för att det är för jobbigt. Jag hade aldrig orkat ta mig igenom det här utan mina föräldrar och de kompisar jag fortfarande har kvar, säger hon.

KARIN WALLÉN

Mer läsning

Annons