Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minska målet från 200 till 150 vargar

Annons

Att ha en vargstam i områden där det bor människor medför att det uppstår problem, och med ökande antal vargar finns det all anledning att förvänta allt större problem de närmaste åren.

De viktigaste problemen är:

Skador på tamkreatur. Vargskadorna har mer än fördubblats de senaste åren. Det är framför allt får som har dödats men även nötkreatur.

Vargskador på hundar. Årligen angrips ett tiotal hundar i Sverige, och flertalet dör.

Effekter på jaktutövningen. Eftersom hundar angripits i, och även utanför, ett flertal revir påverkas jaktutövningen i stora områden. Konsekvenserna för jakten blir omfattande. Att inte våga släppa sin jakthund upplevs som en drastisk försämring av livskvalitén. I områden med gles älgstam som i Åmot och Furudal påverkas det möjliga uttaget av älg kraftigt, så kraftigt att man inte anser sig ha en meningsfull älgjakt längre.

Människors oro. Många är så rädda att deras livsföring påverkas. Eftersom hunden står människan nära, orsakar angrepp på hundar stor ilska och oro bland jägare och andra som bor i vargområden.

Den gemensamma faktorn är således att det är de i glesbygden boende som påverkas mest, vilket kan synas självklart. Det är dock inte samma människor som kan påverka situationen. Om vargstammen ska bli accepterad måste våra beslutsfattare ta större hänsyn till rovdjurens grannar.

Vad kan då göras?

Lagstiftningen bör ändras så att ägaren eller vårdaren av ett tamdjur får döda en björn, järv, lo eller varg som är under direkt angrepp på tamdjuret. Möjligheten att ingripa skulle ta bort den känsla av maktlöshet som i dag finns hos många människor i de rovdjurstäta områdena och på så sätt skapa förståelse och göra det lättare att leva med rovdjuren.

En begränsad skyddsjakt borde också tillåtas för att förebygga vargangrepp på tamdjur, och för att möta lokala problem i en situation där vargstammen ökar snabbt och koncentrationen av varg är stor.

För att öka möjligheten för hundägare, att undvika områden där vargarna befinner sig bör "vargtelefon" inrättas i fler områden än i dag. Det är särskilt angeläget att radiomärkning sker i Åmot och Furudal så att jägare, fäbodbrukare med flera också i dessa områden kan få aktuell information om var vargarna håller hus.

För att minska människors rädsla bör opartisk information om rovdjursstammarna och problembilden ges löpande.

Älgstammen, i områden som hyser eller förväntas hysa familjegrupper av varg, måste tillåtas vara av en sådan täthet att avkastningen räcker såväl till mat åt vargarna som till en meningsfull jakt. Det är svårt att tro att vargarna accepteras om det är till priset av en utebliven älgjakt.

Politiker och beslutande myndigheter måste öka möjligheterna att hantera de problem vargarna orsakar.

BERTIL BÄCKSTRÖM

Mer läsning

Annons