Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnet lever av skogsfinnarna

Annons

Den finska invandringen passade de svenska makthavarnas planer för att förbättra statens ekonomi.

Gustaf Vasa hade utvecklat den så kallade regalrätten som innebar att obrukad mark tillhörde kronan. För att få in mer skatt krävdes mer uppodlad mark.

I Värmland gavs sex års skattefrihet till den som bröt ny mark.

Inom Silvberg fanns finska bosättningar i Övre Bråfall, Siksjövallen, Sikvad/Sved-Lasses, Sandviksberget, Eskilsbo, Laggarbo, Norbovallen, Gloten och Lövåsen.

Inom nuvarande Säters kommuns östra del bodde även finnar i bland annat i Svartviken.

De första svedjefinnarna i Tuna noterades i fogdens restlängd år 1601. På den tiden ingick Silvberg i Tuna socken och det skulle dröja mer än hundra år innan prosten Sahlstedt utökade namnet Tuna till Stora Tuna.

Svedjebruket innebar en odlingscykel på fyra år. Första året fälldes skogen för att torkas och sedan klämmas ner av snön under ett par vintrar.

Tredje året brändes marken vid midsommartid, strax före väntat regn för att sedan sås med tvåårig "tuvråg" i den varma askan. Redan då kände man till att vuxen granskog lagrar stora mängder näringsämnen.

Trots att svedjebruket krävde stora markområden finns det förvånansvärt få bråk mellan fäbodbönder och svedjefinnar noterade i tingslängderna.

Däremot tyckte makthavarna att de tappat kontrollen över alla finnar som flyttat ut i skogarna.

Den 16 juni 1622 läser vi att ståthållare Peder Nilsson, vid ett ting i Tuna, förbjöd finnarna att "husa och härbärgera några landslöpare och löösdrifware som högetals finnas her i Finnetorpen".

Många av lösdrivarna i skogarna antogs vara knektar på rymmen, och som på det bestämdaste råddes att återvända hem annars skulle de avrättas.

Ståthållaren varnade för att om någon av dessa "löösdrifware" fällde något träd skulle den som härbärgerade dem "böte" 40 mark "hwar gång det skeer". Ståthållarens varningar och hot visade sig vara början på en ny tid då makthavarna började att värna om skogen för andra syften.

Ett riksdagsbeslut 1638 förbjöd svedjebruket i Bergslagen och tvingade många finnar att flytta västerut in i Värmland och vidare in i Norge. Det skulle komma fler regler som tog död på torpen.

Dödsstöten kom 22 mars 1647 då det fastslogs i en ny lag att torp som ej kunde lämna skatt skulle "utrivas". I lagen ingick den så kallade "Finnparagrafen" som innebar slutet för svedjefinnarna.

BERNDT NORBERG

Mer läsning

Annons