Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnena väcks till liv

Annons

Det var stor åldersskillnad mellan mig och min bror. Jag var tolv år när olyckan inträffade och min bror var tolv år äldre. Jag kommer naturligtvis ihåg händelsen, även om jag inte minns alla detaljer, berättar Sonja.

Året var 1943. Under brinnande krig hade hennes bror och hans division med enmotoriga störtbombplan besökt Barkarby för en uppvisning inför en samling riksdagsledamöter. När divisionen skulle återvända till Västgöta flygflottilj drabbades den av oväder och tvingades landa. Två plan nådde inte det valda fältet i Flugebyn och tvingades nödlanda. Ett av dem valde ett fält vid Melången utanför Askersund. Fältet visade sig vara en mosse och planet slog runt. De två ombordvarande Åke Källman, från Säter och Göte Jansson från Orsa omkom.

- Jag kom ihåg att det kom ett telefonsamtal och att jag stannade hemma från skolan. Min bror hade förlovat sig den sista april och olyckan inträffade den 7 maj. Han hade aldrig presenterat sin fästmö för oss. Mina föräldrar fick ta kontakt med flickan och berätta om olyckan. Det blev en väldigt stor begravning.

- Min far repade sig aldrig från händelsen. Han arbetade som sjukskötare och sjukskrevs. Han skulle aldrig återvända till arbetslivet utan blev sjukpensionär. Kroppen kom med tåg till Säter och min far tvingades identifiera kroppen. Den var fruktansvärt blåslagen.

- Min brors fästmö stannade ett par år hos familjen, men försvann sedan.

- Jag kommer också ihåg att mamma, pappa och jag åkte till Orsa för att träffa anhöriga till Göte Jansson, berättar Sonja.

En annan som tydligt minns händelsen är Lennart Ericsson, Falun, som bodde i Säter vid tiden för olyckan.

- Jag var bara tio år när olyckan inträffade, men då var det den största händelsen på länge i Säter. Det hölls en tyst minut i skolan. Jag smet i väg till begravningen. Kistan bars av sex flygare i uniform och en kapten höll tal.

- Prästen berättade att han förra veckan lyst över de trolovade.

Lennart Ericsson har forskat vidare i händelsen och kan berätta om flera märkliga sammanträffande i samband med olyckan. Anledningen till att han forskat är hans stora flygintresse och anknytningen till Säter.

- Jag har varit flygtokig sen jag var så här stor, förklarar han och måttar med handen så att det motsvarar en åtta- till nioåring.

Han har läst haveriutredning som hämtades fram ur krigsarkivet.

- Olyckan berodde bland annat på cheferna på flottiljen. De kritiserades för den undermåliga utbildningen som folk fick.

- Planet var också dåligt. Hade flottiljen hunnit få de nya bombplanen B 17 hade olyckan aldrig skett. Då hade planet kunnat buklanda. B 5:an som Åke Källman och Göte Jansson omkom i hade fasta landningsställ vilket gjorde att planet slog runt.

Haverikommissionen kom fram till att olyckan primärt berodde på det dåliga vädret och att den sänkta sjön uppfattades som lämplig för landning. Dessutom påpekade haverikommissionen en mängd brister på flottiljen vad gällde flygsäkerhetstjänst, vädertjänst, trafikledning, signaltjänst och utbildning i instrumentflygning.

En annan märklig omständighet var att Åke Källman egentligen inte skulle ha flugit med planet utan i stället ha tagit järnvägen tillbaka till flottiljen.

Den ordinarie flygmekanikern var furir Nils Börjeson. Han övertalade Åke att byta.

I en bok om bombplanet B 5 berättar Börjeson om händelsen.

Han ville stanna i Stockholm, eftersom han och hans rumskamrat vunnit högsta vinsten på tipset vilket gav ungefär 500 kronor till de båda, en enorm summa på den tiden som kan jämföras med en årslön.

Börjeson berättar i boken:

"Pengarna brände i fickorna på Knallen och mig och vi ville stanna kvar i Stockholm över helgen. I sista stund före hemflygningen lyckades jag utverka tillstånd att byta med en järnvägsåkande kollega. Min väska låg då redan stuvad på durken i flygplanet och det var inte tid att riva ut den igen. Jag hade dock en fallskärmspåse med toalettgrejer som handbagage."

De båda kamraterna gjorde sig en glad kväll i Stockholm. På lördagsmorgonen njöt de hotellivets lyx. När de fick in frukost och morgontidningar möttes de dock av nyheten om olyckan. På telefon fick Börjeson besked om att det var "hans plan" som varit inblandad i dödskraschen.

På söndagen återvände de båda kamraterna till flottiljen: "När vi sent på kvällen kom till F6 fanns min väska på avhämtning på expeditionen. Den var torr och helt oskadad."

Det andra planet i divisionen som tvingades nödlanda gick ner på Hamre ängar utanför Hedemora. Det landade utan missöden och efter tankning kunde det återvända till flottiljen.

PETER GUSTAVSSON

Mer läsning

Annons