Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Min del är den ljuvliga sidan...

Annons

Jag känner mig som en främmande fågel på andra sidan ån. Hör inte hemma där.

Nej, min del av stan är den ljuvliga sidan.

Jag växte upp där.

Återkommer alltid dit, till Tallbacken, Knoppen, Britsarvet, Manhem, Haga och Kyrkbacken.

Jag var borta därifrån i fem, sex år. Bodde i Stockholm och på några andra platser, men längtan till de gröna backarna gnagde och nu är jag hemma igen sen länge.

Jag minns att vi hade allt vi behövde på den ljuvliga sidan, när jag växte upp.

Affärer fanns det gott om. Post hade vi i en tillbyggnad till matbutiken på Kyrkbacksvägen, just före Idunvägen, garn köpte vi också här. Klippte håret gjorde vi också.

Det var en stad i staden. Vi behövde knappast staden. Och det var sällan vi behövde gå över ån, till den gruvliga sidan.

Men vi bevakade vårt territorium. Vi hade för det mesta stans högsta sista april-brasa. Den låg vid vattentornet högst upp på Lustigknopp, bredvid Arnes tobaksaffär i källaren, där man kunde köpa Ahlgrens bilar för ett öre styck.

Grabbar från Gamla herrgården och Elsborg och Kvarnberget kom ibland dit för att knycka granar till sin brasa.

Men vi vaktade. Vi höll utkik från runda vägen - som än i dag är en av de bästa utsiktsplatserna för den som vill se Falun - vid tornet och släppte aldrig någon obehörig fram till vår brasa.

I dag går jag ofta med hunden på gator och i skogsbackar där barn jag lekte.

Det är rätt fiffigt att komma tillbaka till rötterna.

Nu vet jag ju var jag ska plocka liljekonvaljerna på våren - om ni inte berättar det för någon så växer ett stort bestånd i backarna mellan Åsbobacken och vägen upp till Teletornet.

Kom ihåg det när ni vandrar ut i naturen om två och en halv månad.

Dalarna är fullt av rivalitet. De höga gärdsgårdarna mellan Falun och Borlänge och mellan Leksand och Mora känner vi förstås till.

Men murarna finns alltså här i Falun också.

Historierna berättar för oss om att ån var den naturliga delningen mellan den ljuvliga sidan och den gruvliga, mellan grönt och mjukt och skirt och asfalt, rostrött och brunt.

Jag trivs fortfarande bättre på Tallbacksvägen och Hagagatan än på Bondegatan.

Och du: är det som att svära i kyrkan om man föreslår att man gör något åt gruvhögarna vid infarten från Borlänge?

Vackert är det ju inte.

För flera år sen ville McDonalds sätta upp en skylt på högarna för att visa vägen till den restaurang man ämnade bygga.

Men si det gick inte!

Då reste sig kultureliten unisont och sa att några moderna elektriska skyltar fick man inte sätta upp på de 1000-åriga gruvhögarna.

Nänä.

Men infarten till Falun från Borlänge skulle nog förskönas avsevärt om man lät den stora Kårebocken få sällskap på högarna av lite moderna ting...

PELLE MALMBERG ÄR REPORTER SOM DAGLIGEN HÅLLER REDA PÅ DET SOM HÄNDER JUST NU. NÄR HAN SKRIVER HÄR PÅ FAMILJE & VÄNNER-SIDAN BLIR HAN DOCK LÄTT NOSTALGISK OCH BERÄTTAR GÄRNA GAMLA MINNEN. NÄR

Mer läsning

Annons