Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Midsommarkrönika: Levande by i midsommartid

Annons

Det är midsommartid. Jag slår mig ner i det som var tänkt att bli en sommarveranda, men som byns byggmästare övertygade oss om att förvandla till ett "riktigt" rum.

Vi var aldrig svåra att övertala och har inte heller haft anledning att ångra oss. Solen som är på väg ner i väst, både värmer och bländar.

Äppelträden har blommat över, syrénen är också på god väg och olvonbusken har tagit lite stryk av höstens grävningsarbeten. Men gräsmattan har tagit sig. Det är mer än jag vågade hoppas på efter fjolårets återställningsarbete.

På ängen intill byvägen är blomsterprakten bedövande vacker. För några få månader sedan låg allt inbäddat i halvmeterdjup snö. Det är lätt att förstummas över kraften i naturens förmåga till skiften.

I den intensiva kvällssolen sitter jag och bläddrar i en kontrabok, en gång tillhörande gårdens ägare, Johan Alfred Andersson. Boken utgör noteringar om varuutag och betalning mellan gårdens ägare och köpmannen L F Pettersson i Björbo.

Innehållet berättar om varuinköp från 1911 till 1914, då en ny bok för handel hos Lars Olsson, Bergsten & söner, fortsätter de noggranna uppgifterna om handelsutbytet. Det är lätt att tro att boken har fungerat som dåtidens Ica eller Konsums kundkort.

Inköpen hos handelsmännen är noga bokförda. Jag läser om att Johan Alfred, min hustrus farfar, i juni 1912 köpte 50 kilo vetemjöl för 13 kronor och att ett stycke fläsk kostat 3 kronor. Ett halvt kilo kaffe betingar ett pris på 88 öre och tändstickspaketet 10 öre.

Många inköp avser arbeten som ska utföras på gården. Takpapp, spik, gångjärn, en murslev, fotogen, smideskol och fjäderstål har inhandlats i Bergstens butik, som måste ha haft en imponerande sortering och varulager.

Plötsligt kommer hustrun och berättar att tv-nyheterna varslar om regn och svalt väder i midsommarhelgen. Vi bestämmer oss för att förlänga den vackra aftonen med en kvällspromenad. På byvägen möter vi de unga grannarna, Malin och Tommy. De kommer från Fänforsen där de instruerat några gästande kompisar i forspaddling.

När vi själva kommer ner till forsen ser vi ett par hoppfulla flugfiskare kasta sina spön över vattnet. Det extremt låga vattenflödet har gjort det enkelt för männen att ta sig långt ut i forsen. Men vi stannar inte för att se om de får någon fångst. Vi koncentrerar i stället våra blickar mot folket i ett par gummiflottar som ska ta sig ner genom vattendraget.

När de närmar sig forsnacken hör vi dem skrika av skräckblandad förtjusning. Vi känner ingen oro för båtresenärerna. Vattenföringen är för låg för att det ska kunna hända något dramatiskt under den kilometerlånga forsfärden.

Efter en promenad längs älven uppströms mot Nås vänder vi åter mot vårt natthärbärge. På hemvägen noterar vi att byns majstång har tagits ner och avlövats fjolårspälsen.

På midsommardagens eftermiddag åker den till väders igen, nylövad och klädd i försommarens alla blomster.

Det är ingen idé att försöka samla byfolket redan på midsommaraftonen. Då åker nämligen de flesta Björbobor till Tyrsbergets eller Lövbergets fäbodar för att delta i fäbodens traditionella firande. Det är en anspråkslös tillställning dit många hemvändare kommer för att tvingas konstatera att leden av gamla vänner glesnat.

De som tillhör Tyrsbergsfolket kommer att sakna Ivan Bergstens vänliga och leende väsen vid eftermiddagens petterkaffe.

Men vi kan också glädjas över den nya generationen som säkerställer och förnyar, om än i små doser, fäbodens midsommarfirande.

Vi går in för att lägga oss. I dörröppningen undrar hustrun om jag vet något om grannarnas hälsotillstånd. Både Ingrid och Ivan har drabbats av ohälsa den senaste tiden.

Jag blir henne svaret skyldig, men i morgon ska hon få besked. Det är nämligen alldeles naturligt att folket i Dalarnas små byar bryr sig om hur det står till i granngården.

Särskilt i midsommartid.

CHRISTER GRUHS
Chefredaktör

Mer läsning

Annons