Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer stöd till föräldrar som är hemma med barn?

Annons

Anders Bengtsson, 41, är fembarnspappa. Och politiskt engagerad i kristdemokraterna.

Han vill att det ska bli lättare för föräldrar att välja att stanna hemma med barnen.

- I dagens system har barnens behov kommit bort. Samma lösning passar inte alla. Det är självklart att det ska finnas alternativ, säger Anders Bengtsson.
Hans egna barn är mellan noll och tio år. Inget av dem har varit en timme på den kommunala förskolan. Inte på grund av att familjen har något emot dagis. Tvärtom. Som ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Gagnef talar Anders Bengtsson stolt om en av "länets bästa förskolor".

Men Anders familj har gjort ett annat val:

- Vi vill vara med våra barn så mycket som möjligt. Det känns värdefullt.

Båda makarna jobbar deltid - Anders på kommunens socialförvaltning - och de delar på tiden med barnen. Familjen hör till dem som har svårt att se logiken i att bara de föräldrar som väljer en viss typ av barnomsorg får del av samhällets stöd. Anders vill ha en lösning där de som själva vill ta hand om sina barn kan räkna med någon form av ersättning.

o Men varför behövs det? Vem hindrar dig från att stanna hemma?

- Det ska mycket till för att orka bryta mot förväntningar och oskrivna regler. Man måste prioritera och välja bort och det kräver en del styrka och målmedvetenhet i detta köpsamhälle. Alla fixar inte det.

- Olika reformer och bidrag har styrt in oss i ett visst livsmönster. "Så länge ska man vara hemma med barnen", "båda föräldrarna ska jobba", och så vidare. Men vem är det som ska styra egentligen? Är det individen eller samhället? Jag vill ha större frihet att bestämma själv. I dag värderar vi produktivitet högre än livskvalitet. Det gör att barnen tvingas till långa dagar på dagis. Staten varken kan eller ska ta över föräldrarnas roll.

o Det finns flera varianter på stöd till hemmaföräldrar. Hur vill du ha det?

- Jag gillar idén med en "om-sorgscheck" för varje barn. Något som familjen sedan kan använda som det passar bäst - ta hand om barnen själva eller köpa barnomsorg av kommunen eller någon annan. En omsorgscheck på 60 000 kronor skulle ge en hemmaförälder 3000-4000 kronor i månaden. Kristdemokraternas 300 "barndagar" är också ett bra förslag. De kan används som en förlängd föräldraförsäkring. På det här sättet hittar man det bästa för både barnet, familjen och samhällsekonomin.

o Men är inte detta en lyxlösning? En ensamstående förälder kan fortfarande inte välja att stanna hemma på heltid med barnen. 3000 kronor i månaden går inte att leva på.

- Ja, men det är i alla fall bättre än ingenting, som i dag. Man får en chans att styra och fördela pengarna själv. Kanske gå ner några timmar i arbetstid. Ensamstående kan också förlänga sin föräldralediga tid med "barndagarna".

o Blir det inte dyrt för samhället att betala folk för att inte jobba? Skattepengar försvinner, samtidigt som hemmaföräldern ska ha "lön"?

- För det första tycker jag att det är ett viktigt arbete och en sund och kärleksfull inställning att som förälder vilja ta hand om sina egna barn, ett av de viktigaste arbeten man kan utföra. Det är också helt naturligt.

- Och för det andra: kommunal barnomsorg är inte gratis. Har man två barn på dagis, kostar det kommunen runt 200 000 kronor, oftast mer. Så mycket skatt tillför inte en arbetande vuxen. Dessutom skulle vi spara pengar på att alla mår bättre. Stressen i samhället skulle minska.

o Alla skattebetalare är ju med och finansierar barnomsorgen. Men ska vi andra verkligen betala för att du går hemma och bakar bullar? Du har ju redan barnbidrag och världens längsta föräldraförsäkring?

- Jag ser det inte så. Det blir inte mer att betala, inte högre kostnad. Bara en mer rättvis fördelning. Jag tycker att frågan handlar om vilken vuxen som ska ha ersättning för att ta hand om barn, förskolepersonal eller föräldern. För mig är det naturligt och värdefullt att föräldern har första tjing! Om du frågar en ettåring var den vill vara, blir svaret "hos mamma och pappa".

o Om många föräldrarna väljer att stanna hemma, måste väl följden bli sämre kvalitet för dem som är kvar på dagis?

- Nej, tvärtom. Jag tror snarare kvaliteten blir bättre, eftersom barngrupperna skulle bli mindre. En plats i förskolan får kosta lika mycket även i forsättningen. För övrig tror jag inte att det skulle bli någon rusning efter att bli hemmaförälder.

- För de flesta tror jag att det handlar om att ta hand om sitt barn något halvår längre, för att slippa lämna bort det i ettårsåldern, vilket kan vara en traumatisk upplevelse för både barn och föräldrar.

o För många utsatta barn är förskolan räddningen. Vad händer om deras föräldrar också väljer bort dagis?

- På grund av mitt arbete, vet jag att det här är en problematik som finns. Men man kan inte forma ett system efter de få fall där det inte fungerar. I sådana fall finns ett grundproblem och där har samhället andra sätt att gå in med olika former av hjälp och stöd.

o Jämställdheten, då? Kvinnor tjänar fortfarande minst, så det blir väl de som stannar hemma?

- Ja, så är det i dag. Med fler alternativ och möjlighet till mer flexibla lösningar tror jag att fler familjer har möjlighet att dela mer lika på den värdefulla tiden tillsammans med sina barn.


Gärna längre föräldraförsäkring.

Men Maria Pettersson, tvåbarnsmamma och s-politiker från Ludvika, har svårt att förstå tanken med att ta skattepengar från förskolan för att ge ett par tusenlappar i månaden till en hemmaförälder.

- Vårdnadsbidrag i alla former är bara grädde på moset för de familjer som redan har råd att låta den ena föräldern stanna hemma. Andra klarar sig inte på några tusen kronor i månaden, säger hon.

Marias egna barn har hunnit bli 11 och 13 år.

Båda har varit på dagis, en lösning som fungerat alldeles utmärkt för hela familjen. Men självklart känner Maria med mammor och pappor som får ont i magen av att lämna sin 1,5-åring på förskolan.

- Då är barnen fortfarande väldigt små, säger hon.

Maria anser att frågan om stöd till hemmaföräldrar inte är så enkel som den först kan verka. Det är lätt att köra fast i en diskussion om vad som är bäst för små barn - vara hemma med mamma eller pappa eller att vara på dagis.

Men Maria tycker också att man måste vända och vrida på förslagen om att förändra dagens system, där en gruntanke är att göra det möjligt för föräldrar att förena familj och jobb.

Går det verkligen att lägga till, utan att ta bort?

Maria pekar på att flera av de politiska partier som vill införa någon form av vårdnadsbidrag, samtidigt vill korta föräldraförsäkringen, sänka ersättningsnivån, slopa maxtaxan och så vidare.

- På 1990-talet fick jag själv ett litet vårdnadsbidrag för min dotter när jag var föräldraledig med hennes lillebror, berättar Maria.

- Visst, det var väl bra med lite plus i kassan. Men man måste försöka tänka längre än så. Var kommer pengarna ifrån? Vad händer på sikt med föräldraförsäkringen, barnbidraget, barnomsorgen, jämställdheten och hela samhället? Vem är det här bra för? fortsätter hon.

o En del föräldrar tycker att de tvingas börja jobba alldeles för tidigt. De har inte råd att stanna hemma med barnen, fast de vill. Ska det verkligen vara så?

- Många familjer pusslar med föräldraförsäkringen, så att de kan dra ut på tiden hemma. Men alla har inte råd att göra det. Det allra bästa vore en längre föräldraförsäkring - gärna två år om jag fick bestämma - med högre ersättningen. Det har vi inte råd med i dag, men vi tar små steg åt det hållet, säger Maria.

o Men varför måste båda föräldarna jobba när barnen är små?

- Vi lever i ett samhälle som bygger på att så många som möjligt jobbar och betalar skatt. Det är ett pris vi betalar för välfärden. En fördel med att både mamma och pappa tjänar pengar är att ingen behöver leva på eller vara beroende av någon annan.

o Ja, men då är väl vårdnadsbidrag till hemmaföräldern en jättebra lösning?

- Nej, det är det inte alls. Vem har råd att stanna hemma för några tusen kronor efter skatt? Allt hänger på att det finns en annan förälder med bra lön med i bilden. Vårdnadsbidrag är bara en lösning för den del av befolkningen som redan har det rätt bra. Och gissa vem det är som kommer att vara hemma med barnen. Inte papporna i alla fall! Det är fortfarande kvinnor som har huvudansvaret för barnet och tjänar minst. Därför är det här "kvinnofälla".

o Några tusen kronor i månaden i vårdnadsbidrag är väl bättre än ingenting?

- Man måste fråga sig var de här pengarna ska komma ifrån. Dagens barnomsorg och föräldraförsäkring kommer att urholkas. Något som drabbar alla dem som fortfarande inte har råd att stanna hemma. Vad händer med deras "valfrihet"? Eller ska man ta pengarna från äldreomsorgen?

o Det satsas en hel del skattepengar på förskolan. Men föräldrar som är hemma med barnen får inget stöd alls. Det är väl orättvist?

- Möjligen för de föräldrar som jobbar och betalar skatt men ändå löser barnomsorgen själva... Men det går inte att resonera så där: "Jag vill inte använda den kommunala barnomsorgen - ge mig "min" del av pengarna istället". Börjar man plocka på det sättet krackelerar ju snart hela välfärdssystemet. Tills slut har vi ett samhälle där alla måste betala hela kostnaden för de tjänster de använder - om de har råd...

- Dessutom bygger det där resonemanget på att man tycker att barnomsorgen bara är en slags förvaring. Inte den pedagogiska verksamhet som det faktiskt är.

o Men är förskolan verkligen en bra plats för alla barn? Till exempel har ju barngrupperna blivit större de senaste åren?

- Överlag tror jag att förskolan är ganska bra, även om kommunerna har haft tuff ekonomi. Men det är klart att dagis inte passar alla barn, det vore konstigt i så fall. Därför är det viktigt att det finns alternativ inom barnomsorgen - det kan jag hålla med om.

Mer läsning

Annons