Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Men närvarande publik njöt

Annons

Brakförlust, ja, dessvärre. Men man får inte glömma bort att de som faktiskt bestämt sig för att gå på Mission Impossible faktiskt verkade ha väldigt trevligt.

Trots alla trista väderkartor i förväg var det blå himmel och mungiporna uppåt på lördagseftermiddagen. Gräsmattan utanför festivalområdet täcktes av ungdomar som satt och myste och njöt, drack och pratade.

Så långt var festivalstämningen god.

Men, vänta, de satt faktiskt utanför festivalområdet.

- De borde ha flyttat upp området hit, där det är sol och varmt, i stället för att ha det nere i en grå och mulen grop, tyckte Sigrid Björkedal från Norge.

Hon satt själv mellan några parkerade bilar, tillsammans med bandet The Prostitutes som redan klarat av sin spelning.

Och väldigt länge tycktes faktiskt den största folkströmmen röra sig runt området, liksom i cirklar, utan att gå in.

Nere på campingen, intill en maläten gammal husvagn, satt ett helt gäng förfriskade ungdomar, många av dem svartklädda.

Andreas Larsson från Mockfjärd och Karl Ekström från Älvdalen hade efter några minuter på plats redan fått nya vänner.

I första hand var de på plats för Saxons skull.

- Jag såg dem på Sweden Rock för två år sedan och det är bland det bästa jag sett.

Bakom dem, uppe på kullen, hade Norrbärke församling slagit upp både tält och bord. Så länge solen värmde besökarna, fick de stå ensamma, men så fort mörkret och kylan kom pytsades blaskig choklad ut i små muggar.

- Vi vill finnas till. Här kan man komma in och vila, eller bara prata lite, berättade ungdomsledaren Marie Blomqvist.

Trafiken in till och ut från området blev tätare ju längre kvällen led. Men artister som Timbuktu och till och med Weeping Willows fick nöja sig med en ganska tunn skara av dansande entusiaster längst framme vid scenen.

ANDREAS EMANUELSSON

Mer läsning

Annons