Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Melodifestivalen ur spår

Annons

Jag har inte hört ett enda av tävlingsbidragen ännu, men efter tre decennier i musikbranschen varav snart 19 år i Sverige, är det inte svårt för mig att titta på bidragslistan och konstatera att våra stora svenska schlagerveteraner har tvingats backa och ge plats åt flera av landets mycket duktiga och tidigare icke Eurovision-intresserade låtskrivare som nu får sin chans att framträda med dagens kommersiella popmusik.

Och det syns i årets val av låtar att kända namn som Bobby Ljunggren, Lasse Holm, Torgny Söderberg, Stephan Berg, saknas i listan!

Ni får tro vad ni vill, men det är dagens popmusik i en genre som Medelsvensson över 30 år inte begriper sig på som kommer att representera framtida melodifestivalerna. Det är precis så man resonerat på SVT där man vet att de som ringer och röstar fram vinnarlåten till Eurovision Song Contest i Tallinn kommer att bestå av 90 procent ungdomar. De gillar den typ av musik som konsumeras internationellt.

Där hör tyvärr vår svenska schlager inte hemma. Det spelar därför ingen som helst roll hur många "super-trior" typ Kikki Danielsson, Elisabeth Andreasson och Lotta Engberg som Bert Karlsson har - de kan inte och kommer aldrig att kunna konkurrera med dagens popmusik om den ska bedömas av hundratusentals telefonröstande ungdomar i stället för den traditionella fleråldersgruppsjuryn!

Därför misstänker jag att det blir DJ Mendez, Rob 'n'Raz eller någon annan som gör samma typ av musik som kommer att ta hem segern i Sverige. Trenden började redan i fjol med Estlands seger med en poplåt som inga schlagerveteraner eller Medelsvensson över 30 år ens kommer ihåg!

På 80 talet uttryckte jag farhågor om att melodifestivalen skulle dö en snabb död ifall man inte släppte in den unga moderna genren i tävlingen. Ett tag i början av 90-talet började tävlingen blöda, men väcktes plötsligt åter till liv 1995 av Bobby Ljunggren och Håkan Almqvist med sin internationellt klingande poplåt "Se på mig". Det gick upp och ned under åren dess emellan, med för en internationell publik svårbegripliga låtar som Roger Pontares "Vindarna viskar mitt namn". Charlotte Nilsson visade att en sprallig och glad blond svensk tjej med en bra låt kan vinna finalen, men någon internationell hit blev det inte av "Take me to your heaven".

Med undantag av ABBA:s "Waterloo" är den enda svenska vinnarlåt som någonsin nått internationella försäljningsframgångar faktiskt varit Herreys förskräckliga "Diggyloo Diggyley" som, tro det eller ej, såldes i mer än 1 miljon exemplar runt om i Europa!

Men tänk om Roxette, Ace of Base, Cardigans eller Robyn hade varit med i Eurovision? Det är ungefär så framtiden kan komma att se ut i melodifestivalen.

Givetvis är det roligt att våra unga duktiga popmusiker får sin chans att tävla i en ny och mer "poppig" melodifestival, och skivbolagen gnuggar säkert händerna när de ser dollartecken framför sina ögon, men tro mig när jag säger att allt detta sker på den älskade schlagerns bekostnad och att det kommer att skada SVT i längden.

Melodifestivalen är utan tvivel årets mest betittade tv-program, men efter årets tävling kommer de något äldre generationerna, de mellan 40 och 70 år, att tycka att programmet inte är så kul längre. De begriper inte dagens rap, hip hop med mera. Tävlingen riskerar nu att bli omvandlad till en slags "poptävling" som i framtiden kommer att göra sig bättre på ZTV eller MTV i stället för vår Public Servicekanal.

Kanske är det dags att starta en ny melodifestival för nordisk schlagermusik? Någonting måste SVT göra innan vår populära schlagermusik försvinner från våra tv-rutor.

BILLY BUTT

Mer läsning

Annons