Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mellan hägg och syrén

Annons

Nu grönskar det i dalens famn... De sjunger och ler...och alla vuxna sträcker på halsar, nackar, trängs för att se balens drottningar och deras kavaljerer i nya klänningar och kostymer.

Och där står de, mellan hägg och syrén, som strålande solar...

Det gick snabbt, de var ju nyss småttingar, fulla av hyss, lite kortbenta och retsamma.

Nu har de tonat håret och fötterna är instuckna i klackskor.

Jag är mormor till en i blomsterhavet. En examensklädd studentska med blågula sidenband, vit mössa och förväntan över livet.

På avstånd har det viskats att hon önskar sig en symaskin, för det fick storasyster och kusinerna...

Det gick undan med "åttlingarna".

Plötsligt är de på väg ut i livet. Med enormt långa ben drar de iväg.

De drömmer och planerar. Körkort, egna moppar, bilar, egen härd guld värd, möbler, utlandsjobb...

De har våldsamt bråttom, men vet sällan hur det ska gå till, eller vart de egentligen ska ta vägen efter studenten.

Hemma vill de inte vara. Inte en sekund längre än de behöver.

- Framtiden? Ingen aning, får väl se, säger de vilset, så vilset att det gör ont i hjärterötter.

Jag minns min egen ungdomstid, faktiskt lika glåmigt vilsen.

En rödhårig djupt ointresserad arbetsförmedlare bemödade sig inte nämnvärt att lyfta blicken från sina papper.

Och där satt jag, ung förväntansfull och nervös, medan förmedlingstelefonen ringde - oavbrutet.

En ung platssökande och vilsen själs nerver pirrade, medan händerna tummade på en grön betygsbok, med uselt mattebetyg..

För den som tvingats flytta och bryta studietid fanns endast jobb på kafeér, som barnflickor, städare på stålindustrin eller i bruket, förklarade den rödhåriga.

Där spräckte förmedlaren min dröm om att sitta på Hakonbolaget som kontorist med röda vackra naglar över tangeter på en Facit.

Jag backade ut ur förmedlingen, med adress till Sylvias fik, dagligt sockerkaksbak, putsning av glasdisk, servering av kaffe och bullar.

Sylvia krävde en hel del. Svabbade golv, uppfållning av damklänningar, vädring av gubbens madrasser och lättsam lunchmat.

Inte vågade ungt servitrisbiträde argumentera över underliga arbetsuppgifter. Lönen, liten och klen, räckte i varje fall till några dansskor.

Ordet odödlig kändes i varje fall som livets enda självklara.

Föräldrars bekymmer, farmor och farfars vänner och grannars problem hörde till en okänd evighet.

Vi var någons barn eller barnbarn, unga och vilje-starka, livskraftiga individer, under ständigt blå himmel...

Men solen hade sin gång, den gick upp och ner...

Oväntade mörka moln tornade upp sig när den rödhårige arbetsförmedlaren bläddrade i möjliga och omöjliga papper.

- Exakt som nu! Säger de som redan suttit av en och flera förmedlares anvisning vid "söka jobb datorer" och bläddrande i högar av platsjournaler.

Studentskan med teatralisk ådra har redan valt linje.

- Något dramatiskt blir det... Äpplet faller inte långt från trädet!...påstår studentskans väna moder.

GITTAN KNIFSTRÖM NORDEN

Mer läsning

Annons