Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mejades ned av berusad 15-åring

Annons

46-åriga Åsa Stjerna från Snöåvägen i Ludvika försöker att återge vad som hände vid 22.30-tiden på onsdagskvällen den 20 augusti.

En kväll som inom några sekunder helt skulle förändra hennes vardag och i värsta fall återstoden av hennes liv. En kväll när en 15-årig grabb lånar sin kompis moped. Detta trots att han druckit ett antal öl med styrkan 3,5 procent och hade 0,72 promille alkohol i blodet.

En kväll som för evigt kommer att ristas in de de båda inblandades fortsatta liv.

Åsa skulle som vanligt kvällslufta sin schäfer "Lady".

- Jag hade precis kommit ut på gång- och cykelbanan på Snöåvägen då jag hörde en moped på långt håll. Hörde att det skramlade till och så plötsligt låg jag på marken. Jag hann inte att reagera.

Det som skramlade till var när 15-åringen körde ned en 19-årig kvinna på cykel.

Vad Åsa inte visste i det läget var att den berusade 15-åringen just hade kört på hennes sons flickvän.

- Vi hade ingen aning om vår gemensamma närvaro. Sonens flickvän hade just avslutat en längre cykeltur och var på väg hem till sig. Det var en ren slump att vi befann oss i stort sett på samma ställe.

Cyklisten undkom med endast lättare skrapsår.

Åsa i sin tur trodde att hon blivit överfallen. Hon kunde inte tänka tanken att hon blivit nedmejad av en moped.

- Jag såg den unge pojken bredvid mig. "Förlåt mig", sade han. Jag kände omedelbart att han doftade alkohol.

Maken Janne kom rusande ut till olycksplatsen och talade med sin hustru.

- Jag tappade aldrig medvetandet och Janne ringde till polis och ambulans. 15-åringen följde med in i vårt hus och väntade på polisens ankomst.

För Åsa Stjerna blev det omedelbar transport till Falu lasarett.

- Jag har aldrig haft så ont i hela mitt. Under natten till torsdag trodde jag att jag skulle dö av smärtorna trots att jag fick smärtstillande medel.

Röntgenplåtarna gav besked om att Åsas vänsterben var av på tre ställen och dessutom hade en sena hade slitits av.

Ett komplicerat benbrott som kommer att innebära en mycket långvarig konvalecens. I värsta fall för resten av livet.

Precis som om det inte skulle räcka med att hon är sjukpensionär sedan ett par år tillbaka för ledgångsreumatism.

Efter tre dagar i Falun är Åsa åter hemma i Ludvika. Utrustad med ett präktigt gipspaket, rullator och kryckor.

- Under de första sex veckorna får jag inte stödja på foten.

- Doktorn talar endast om sexveckorsperioder. Ingen vet hur lång tid rehabiliteringen kommer att ta.

- Läkarna har också förvarnat mig om att jag kan få bestående men i benet.

Åsa suckar djupt i soffan. Tar ett djupt andetag och säger:

- Han gjorde det inte medvetet. Jag känner självklart avsky men samtidigt tycker jag synd om pojken.

- Detta hade aldrig hänt om han varit nykter. Ingen ska någonsin sätta sig på ett fordon med alkohol i kroppen. Inte ens på en cykel.

Under den första veckan har varken 15-åringen eller dennes föräldrar hört av sig till Åsa.

- Det som har hänt har hänt. Visst är jag besviken för att ingen har hört av sig. Dom skäms kanske, men ett besök eller en telefonsignal hade glatt mig.

Åsa kan inte gå sina vardagsturer med "Lady". Den sysslan får maken Janne ta över.

- Det är inte mycket jag kan göra. Tacke gode Gud för att Janne har en månads semester. Hur skulle jag annars ha klarat mig?

Åsa och Janne hade tänkt att bila runt i Sverige under semestern. Nu får man hålla sig i hemmet på Snöåvägen. Allt för att en ung omdömeslös 15-åring inte kunde låta bli att köra moped med alkohol i kroppen.

Nästa gång de båda ser varandra i ansiktet blir förmodligen vid tingsförhandlingen i Falu tingsrätt.

HARALD LOHSE

Mer läsning

Annons