Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Medier: Journalistyrket inget drömyrke

Annons

Det kom ett brev från en mediestuderande här- omdagen.

Normalt brukar unga mediestuderande se sitt kommande yrke som något hägrande och som en verklig chans i livet. Men brevet från Eva (fingerat namn) var allt annat än livsbejakande. Här ett urval från brevet:

"Efter att studerat medie- och kommunikationsvetenskap har jag nu insett att journalistyrket inte är det drömyrke jag alltid trott. I stället kan det i många fall vara en yrkesgrupp man bör ifrågasätta och vara aktsam för.

Grundsyftet med nyhetsmedier är att skildra verkligheten, ett syfte som sällan uppfylls. Fakta framställs subjektivt och tveksamheter analyseras och diskuteras som om det vore faktum.

Dessutom verkar etik och moral vara sällsynt inom våra medier. Det framstår ofta som att allt handlar om att vinna kampen mot konkurrenterna för att sälja något extra lösnummer.

Om omvärlden varit införstådd om dessa subjektiva medieskildringar hade saken kommit i en annan dager. Om nyhetskonsumenten dessutom varit medveten om att förmedlaren oftast är en enda person, skulle kritiken blivit mildare.

Men nu läser de flesta sin tidning utan kritiska ögon och jag frågor mig hur dessa enskilda journalister är funtade som har mage att skriva om saker och ting utan den minsta tanke på anhöriga till dem som omskrivs.

Anhöriga plågas och jag frågar mig hur det är möjligt att texter och rubriker får publiceras, trots att de inte ens är sakliga.

Jag trodde en gång att jag ville bli journalist. Men jag har ändrat mig."

Jag tycker givetvis att det är trist att en ung mediestuderande kommer fram till slutsatsen att journalistiken är så bristfällig att han/hon inte vill inleda en yrkeskarriär som journalist.

Jag erkänner också att vi, liksom andra yrkesgrupper, gör fel då och då. Men för oss som jobbar i svensk landsortspress är det alldeles självklart att vi ska följa våra egna pressetiska regler som att sköta arbetet så att vi också får respekt bland läsarna.

Så ser också vardagsjournalistiken ut. Det mesta i tidningen är korrekt.

Men ibland slinter både mitt och uppgiftslämnarens omdöme. Då kan de lätt bli fel, särskilt om jag brustit i kontrollen av en uppgift.

När det blir fel ser vi också till att felaktigheten korrigeras. Men jag är medveten om att en rättelse dagen efter inte alltid läker såren hos den som blivit illa behandlad i tidningen.

Det är därför den här tidningen, liksom svensk press i övrigt, ständigt ägnar oss åt ett kvalitetsarbete för att ge både korrekta och allsidigt belysta uppgifter. Givetvis är det också viktigt att alla berörda parter blir hörda när en konflikt uppstår.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons