Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med varg i blodet

Annons

– Jag vill hellre säga vargkorsning än varghybrid, förklarar Madelene.
Jordbruksverket vill rätt och slätt klassa varghybriderna som vilda djur, fast Madelenes Gizmo och Cicci kan inte direkt ståta med något vilt vargutseende. Nioåriga Cicci är präglad av border collie och åttaårige Gizmo påminner mest om en schäfer.
– Han är 25 % schäfer, 25 % labrador, 25 % jämte och 25 % varg, förklarar Madelene. Cicci är till hälften border collie och till 25 % schäfer och 25 % varg.
Gizmo blev till sedan en korsning mellan jämte och labrador hoppat in på gården och parat sig med Madelens dåvarande tik, en blandning mellan schäfer och varg.
– Jag fick henne från Värmland där en farbror korsat en hund med en varg, berättar Madelene. Cicci som är dotterns varghybrid kommer också från Värmlänningen.
– Mamman var jättegullig men hon kunde hitta på bus, säger Madelene om den den hybridtik som inte är i livet längre.
Madelene har tidigare haft schäfrar och hon har hållit på med hundar i många år, bland annat var hon aktiv i brukshudsklubben. Men det slutade hon med då hon blev förbjuden att ha varghybriderna med sig dit.
Varför skaffade du dig varghybrider?
– Jag är facinerad av varg och var intresserad av att se hur en korsning mellan varg och hund skulle vara.
Enligt länsveterinären Olle Rydell blir det skygga individer som är olämpliga som draghundar då varg och hund korsats.
Madelene uppger att hon inte haft några problem med sina djur.
– Vargkorsningarna läser lättare av signaler än renrasiga hundar. Om jag morrar åt dem förstår de att jag säger ifrån, förklarar Madelene.
Det enda tråkiga med varghybriderna tycker Madelene är att någon anonym person mailat till Länsstyrelsen och som hon uppfattat det påstått att hon sätter ut vargar i skogen.
– Man vet inte vad en sådan person kan hitta på, det känns lite hotfullt.
JAN NORBERG
0250-59 24 24
jan.norberg@daltid.se

Mer läsning

Annons