Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med stort intresse för Dalarnas militärvisor

Annons

Lissman Gunnar Turesson kommer från Malung men bor numera i Bjursås. Han har ett förflutet som sångare i bland annat lokalrevyn.

Nu är han aktuell med vishäftet Med spikslagna skor och klubbor i hand, som ingår i Dalarnas museums serie av småskrifter. I häftet har Gunnar Turesson samlat en rad visor med militär anknytning från Dalarna.

Innehållet följer en kronologisk ordning där den äldsta visan är från mitten av 1400-talet och den modernaste från 1954.

Gunnar Turesson berättar med inlevelse om militärvisans betydelse i historien, dels som propaganda verktyg, och dels som underhållning för soldater.

- 1812 infördes beväringsinrättningen, som kan liknas vid vår tids militärtjänst. I samband med den började många militärvisor att florera och bli populära.

- Det blev också vanligt att skillingtrycken märktes med årtal. De blev på så vis den tidens minne från lumpen, säger han.

På 1700- och 1800-talet kunde man köpa så kallade skillingtryck med tryckta visor. Skillingtryck är små häften om i regel åtta sidor. Lite senare kom även vaxduksboken, som fått sitt namn från omslaget av vax.

- I det militära träffades folk från olika socknar och delar av landet för att sjunga och utbyta visor. Pojkarna skrev ner allt i vaxduksböcker. De var ungefär som den tidens anteckningsböcker, säger Gunnar Turesson.

Många av visorna i vishäftet har sitt ursprung i litteraturen.

- Arbetet att hitta ett representativt urval av militärvisor var svårt. Det finns så otroligt mycket material. Men jag tog hjälp av litteraturen. Sedan har I13 en tidskrift, Armborst, där jag hittat en hel del.

Gunnar Turesson tycker att det är synd att visan inte längre är en del av människors vardag.

- Under flera århundraden hade visorna ofta en militär anknytning. Men nuförtiden är det militära livet distanserat från det vardagliga.

- När jag gjorde lumpen 1973 fanns det en jukebox som spelade visorna istället. 20 år tidigare sjöng man dem fortfarande.

- Visan har överhuvudtaget tappat sin roll i vardagen, förr i världen sjöng man mycket mer, menar Gunnar Turesson.

ASTRID FELDREICH

Mer läsning

Annons