Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med mål i sikte

Annons

Skarpa knallar ekar genom den glittervita snöskogen. Vid en skjutbana på regementets gamla övningsområde står polisaspiranterna på rad.

Anders Nordlander är på hemmaplan igen, med mål i sikte.

För två år sedan var han ny på polishögskolan i Sörentorp utanför Solna. När tidningen besökte honom då kom han direkt från en tjänst på dalregementsgruppen, efter en tid som fjälljägare. Neddragningarna inom försvaret hade fått honom att se sig om efter ett annat yrke. Polis låg nära till hands.

- Hade jag vetat hur bra det är hade jag hoppat av det militära tidigare. Jag råder gärna mina gamla kollegor att omskola sig till poliser, säger Anders.

Nu har han fyra terminer polisutbildning i ryggen och en femte, avslutande, framför sig.

Skolan lämnade han redan i december, efter en hösttermin som behandlade familjevåld, psykiskt störda och socialt utsatta, hur man ska agera vid större ordningsstörningar, och sist men inte minst en fördjupad reflektion över yrkesrollen.

Efter två år på skolan har bilden av vad polisarbetet verkligen innebär blivit allt tydligare.

- Man läser om att utredningar ligger på hög och undrar hur det kan vara så. Men nu förstår jag att det inte är så lätt. Det är mycket som ska kontrolleras för rättssäkerhetens skull. Det måste bli rätt och det tar tid. Som utomstående har man nog svårt att förstå hur mycket som måste göras för en liten grej, säger Anders.

I januari fick han slutbetyget i hand vid en ceremoni i Blå hallen i Stockholms stadshus. Nu har han precis inlett sin halvårslånga aspiranttjänstgöring i Borlänge, där nytillskott i polishuset tas emot med öppna armar.

- Det har bara varit positivt. Man längtar till nästa pass varje dag. Och det är kul att träffa en polis som jobbat i 40 år och säger att det blir bara roligare med åren.

För de 13 aspiranter som i januari började vid polismyndigheten Dalarna ska övningar och teori nu sättas in i verkligheten.

Som aspiranter har de under tjänstetid samma skyldigheter och befogenheter som färdiga poliser. Däremot har de inte den ingripandeskyldighet som färdiga poliser har under sin lediga tid.

Utredning och utryckning utgör en stor del av aspiranttjänst- göringen, men man ska även hinna med att få en inblick i enheter som trafik, span och kriminaltekniska enheten.

När tidningen kommer på besök är det taktikvecka. För dagen står förstärkningsvapen på schemat.

Aspiranterna plockar fram varsin k-pist. MP5 är vanligt förekommande bland insatsstyrkor världen över. I Stockholm används k-pisten bara av special-utbildade insatspoliser. Sådana finns inte i Dalarna. Här måste alla ha kompetens för förstärkningsvapen.

- De kriminella är beväpnade här. Det händer ganska ofta att vi tar ut de här vapnen, säger instruktören Anders Gustavsson.

Det är polismästaren som beslutar om MP5 ska sättas in. Vapnet används bland annat vid bevakningsuppdrag eller vid insatser där man förväntar sig att mötas av skarpa vapen.

Vid rån används ofta stulna AK4, AK5 eller k-pistar från öststaterna. Då ligger polisens MP5 ändå hopplöst efter om man rör sig i terrängen, konstaterar Anders Gustavsson.

Han visar alla hur man tar isär och sätter ihop vapnet. Aspirant-erna övar, gång på gång. Snabbare och snabbare. Det är inte helt enkelt. Att skjuta tycks vara lättare.

- Det är mycket lättare att sikta än med pistolen, säger en tjej och skjuter mitt i prick på pappdockan som snart är perforerad av kulhål.

Det går att skjuta automateld, men det är inte på det viset polisen ska använda vapnet. För- delen med k-pisten är att den är stadigare än pistolen och ger bättre träff.

På given visselsignal smattrar kulorna genom den klara vinterluften. Anders Nordlander är halvnöjd med sina träffar, som trots allt sitter centralt i bröstet på pappfiguren.

Några av aspiranterna tycker remmen är i vägen när de snabbt ska lyfta vapnet och stödja det mot axeln.

Innan veckan är slut har de hunnit öva ännu mer prickskytte, de har vårdat sina vapen och de har övat sig i taktik för att genomsöka byggnader och stoppa fordon.

Sedan ger de sig ut i den så kallade verkligheten igen. Där väntar allt från snabba utryckningar och skärrade brottsoffer till tids-ödande pappersarbete.

Anders Nordlander skriver anteckningar efter varje pass, om vad han gjort, vad han känt, vilka funderingar han haft.

- Var fjortonde dag träffar jag min handledare. Då har jag anteckningarna som stöd för minnet, så kan man återkoppla och få hjälp med att bolla idéer, säger han.

Om ett halvår är han färdig polis. Då har han nått sitt mål.

- Jag började räkna ner när det var 37 veckor kvar på skolan, sedan gick det fort. Med 70 dagar kvar började vi räkna dagar. Men inte det att man har längtat till slutet, utan till början.

KARIN WALLÉN

Mer läsning

Annons