Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med förenade krafter och bibehållen balans

Annons

Den viktigaste uppgiften för att skapa stabilitet är att såväl fackföreningsrörelsen som näringslivet i huvuddrag kan dra åt samma håll. Men det kräver en grundläggande respekt för saker som strävan efter reallöneökningar, en lagstiftning som värnar om anställningstrygghet och medbestämmande samt att man inte slår emot arbetslösa och sjuka.

En av Sveriges verkliga konkurrensfördelar är parter på arbetsmarknaden som tar ansvar. Tillsammans med en regering som förmått att sköta statens finanser har det lett till: Hög tillväxttakt, ett stort exportöverskott, låga räntor och en mycket låg inflation. I sin tur har det medfört mångåriga reallöneökningar. Nu ser vi hur antalet lediga jobb blir allt fler.

Ekonomisk tillväxt är ett grundfundament för att i framtiden bygga en robust och stark offentlig sektor som klarar bra kvalitet i både skola och omsorg. Men att skapa förutsättningar som dessa kräver uthållighet, förmåga att hantera och balansera olika intressen, internationell respekt men återkommande handlingskraft.

Att ha som målsättning att riva i anställningstryggheten för de unga, pressa ned skatterna rejält och försämra villkoren för sjuka och arbetslösa slår undan benen för stabiliteten. Det river upp det samhällskontrakt som bygger på trygghet i en föränderlig tid. Arbetslöshet ska inte leda till a-kassenivåer som i sin tur pressar lönenivåerna nedåt. Sjuka ska inte straffas med ersättningsnivåer som gör att de går till jobbet även om de är sjuka. Sådana åtgärder leder inte till nya arbetstillfällen.

I stället skapas ett klimat av motsättningar och konfrontation. Och sådant bygger inte stabila samhällen och ekonomisk tillväxt. Ett regimskifte där ett antal borgerliga partier ska börja riva runt i skatter och trygghetssystem leder till polarisering. Mycket energi som skulle kunna användas för att utveckla samhället kommer då att gå åt till strider. Det är inte bra.

Den som tror att exempelvis svensk fackföreningsrörelse stillatigande kommer att åse hur exempelvis de unga blir utan anställningstrygghet är med förlov sagt naiv. Att förslag om att sätta ytterligare ekonomisk press på sjuka och arbetslösa inte skulle upplevas som provocerande och i högsta grad utmanande av stora medborgargrupper är verklighetsfrämmande. Om sedan moderaterna ska sänka skatterna med 250 miljarder kronor så får det effekter på en offentlig sektor som successivt mals sönder.

Men de borgerliga - med moderaterna i spetsen - har aldrig velat inse det stabiliserande och tillväxtbefrämjande i de sociala systemen. I stället för att bejaka det sociala kontrakt kring vilket Sverige i mycket är uppbyggt så är de fångade i det nät och den regi en lång rad kampanjorganisationer med så kallad näringslivsförankring sätter upp som dagordning. Trots gott företagsklimat och god tillväxt satsar alla dessa som vanligt på en borgerlig valseger.

Det ska alltid sättas tryck på att löntagarnas rättigheter eller den offentliga sektorn ska pressas tillbaka. Och alltid finns där en borgerlighet som i mer eller mindre sofistikerade former, ibland till och med ordentligt kamouflerade, villigt står till tjänst.

Samtidigt som högeralliansen utmanar och konfronterar svensk fackföreningsrörelse så bär de på en inre splittring. Både konfrontation och splittring i samma paket bådar inte gott. Högeralliansen har inte förutsättningar för att hålla ihop Sverige, förena olika krafter och behålla balansen i samhället. Vi behöver en regering som kan förena, i stället för att splittra!

PETER HULTQVIST PETER HULTQVIST ÄR SOCIALDEMOKRATERNAS ORDFÖRANDE I DALARNA.

Mer läsning

Annons