Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mattias stortrivs i Norge

Annons

Han pratar med stark norsk brytning och när en brandbil tvingas åka på en utryckning mitt under fotograferingen vinkar alla brandmännen till Mattias, som är ledig denna dag.

Han har rotat sig i Norge.

I Lillehammer, med sina 25 000 invånare, är Mattias Andersson känd som hockeyspelare som stannade kvar och blev brandman. Även kommunalrådet Synnöve Brenden Klemetrud nickar igenkännande när namnet Mattias Andersson kommer på tal.

Hur gick det till när du kom till Lillehammer, Mattias?

- Jag var ju hockeyspelare. Efter tre år i Falu IF, via spel i Mora och Färjestad, kom jag till Leksand. Det var tre jobbiga år innan jag inte längre fick något nytt kontrakt.

- Eftersom jag inte hade något jobb tvingades jag, som 24-åring, flytta hem till pojkrummet i Falun igen. Det var inte roligt. Men lite senare ringde Rohny Reichenberg från Lillehammer och frågade om jag ville spela för dem. Ja tackade ja. Det var sommaren 1993.

Men det är ett stort steg att en hockeyspelare blir brandman. Hur gick det till?

- Genom ett samarbete med hockeylaget och kommunen erbjöds jag en utbildning till att bli brandman. Det var en pojkdröm som gick i uppfyllelse. Samtidigt kände jag hur viktigt det var att verkligen tänka på livet efter karriären.

Du har alltså aldrig haft några tankar på att flytta hem efter tiden som hockeyspelare?

- Nej, jag stortrivs med arbetet. Dessutom träffade jag Linda. Nu är vi gifta och bor i en villa med två två barn. Jag hade kontakt med elitserielaget AIK i Sverige och Linda var beredd att flytta med. Men jobbet kändes viktigare.

Vad är den största skillnaden mellan Sverige och Norge när det gäller brandkåren?

- Det känns som man satsar mer på utbildning i Sverige. Här det också kommunen som driver brandkåren.

Känner du dig nu som svensk eller norrman?

- Absolut som svensk. Men det finns mycket som är bra i Norge. Folk är exempelvis mycket öppnare och trevligare mot varandra. Annars är det inte så stor skillnad mellan länderna. Vi har visserligen högre lön, men samtidigt kostar det mer att leva här.

Hur är det i Norge med stödet till barnfamiljer?

- När barnet har kommit kan man vara hemma ett år med betalning och sedan ytterligare ett år utan betalning. Vi betalar sedan 2 700 i månaden per barn för en dagisplats. Men dessutom har de som väljer att stanna hemma med barnet en ersättning på 3 000 kronor per månad då barnet är mellan ett till tre år. Detta är förutom barnbidraget på 1 000 i månaden. Så viss skillnad är det. Även när det gäller pensionsåldern som är vid 67 år.

Vad saknar du av Sverige?

- Den svenska maten som ost, kaffe och välling till barnen. Här i Norge finns det så många billiga matkedjor att man tillslut blir trött på dem. Visst finns det välsorterade mataffärer, men då är det i stället oerhört dyrt.

Följer du med i media om vad som händer i Falun och Sverige?

- Självklart. Jag har ju min familj kvar i Falun. Jag brukar läsa svenska tidningar på internet.

Kommer din familj att vara med och fira tio-årsminnet av OS i Lillehammer?

- Jag vet att det blir festligheter i Lillehammer. Men för mig känns det om man är färdig med OS och vill gå vidare. Jag är inte ensam i Lillehammer som tänker så. Det är mest företagare och politiker som jobbar för vi ska få ett nytt OS.

ANDERS HANSSON

Mer läsning

Annons