Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mattebokens rutsystem blev seriestrippar för Erik

Annons

Eriks första serie gjorde han med hjälp av sin pappa.

- Den hette "Det lilla bordet som hade huvud". Jag satt i min pappas knä och berättade en historia. Han skrev, och jag gjorde små illustrationer till.

När Erik började skolan kom han i gång med serietecknandet på riktigt.

- Jag tyckte matte var vråltråkigt, och eftersom vi hade böcker med illustrationer i - det var en liten pojke och ett troll - så brukade jag sitta och rita små obscena detaljer på dem. När vi sedan fick börja köpa egna block satt jag och fyllde dem med klotter under mattelektionerna.

Nu för tiden tecknar Erik så fort han har tid.

- Jag har något slags lågavlönat timvikariat på hemtjänsten, så i princip tecknar jag när jag inte jobbar.

- En del av det jag gör är ganska politiskt, och utger sig inte för att vara speciellt roligt. Sedan tecknar jag andra saker som, förhoppningsvis, är roliga. En del är lite självbiografiskt. Jag tar ofta med personer jag känner.

- Just nu jobbar jag på en serie som handlar om hur jag skrev ett kärleksbrev till en tjej i högstadiet.

Erik har inga problem med att han lämnar ut sej själv i sina serier.

- Det är en liten kick i det också. Är det något som är för pinsamt är det bara att strunta i att rita det.

När Erik deltog i en serietecknartävling i tidningen Glöd kom han trea, och fick en serie publicerad. Annars blir det sällan av att Erik skickar in något han tecknat.

- Jag tycker det är mycket roligare att teckna än att göra sig besväret att skicka in det, så jag samlar allt på en hög och sedan gnäller jag över att ingen har publicerat det, eftersom jag inte visat det. Fast jag har börjat lite smått nu att trakassera lokaltidningarna.

Erik hoppas att han ska kunna arbeta som serietecknare i framtiden. Han tänker söka till de två serietecknarskolor som finns i Sverige. Även om han inte blir serietecknare till yrket kommer han fortsätta teckna.

- Det tror jag inte att jag kan hålla mig ifrån.

MARIT FAHLANDER

Mer läsning

Annons