Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Måsarna - ingen skitsak

Annons

Själv är han socialdemokratisk ordförande i byggnadsnämnden och väl förtrogen med kommunala turer. Det är inte politikerkollegorna i miljönämnden han siktar in sig på, utan seg handläggning.

- Miljönämnden matas ju med information från miljökontoret. Det är där sakkunskapen borde finnas, men de verkar glömma att de har ansvar även för människor, säger Runo som har skrivit ett öppet brev till tjänstemännen.

Han bor vid Stora Vällans strand. På de sanka Myrholmarna en bit ut i sjön har det på senare år bildats en skrattmåskoloni. När Runo ror ut med fotografen lyfter de i ett stort larmande moln. Lite typ Hitchcocks Fåglarna är det, men fotografen föreslår rubriken Måsjävlar, men tanke på en nyare film. Runo Nilsson vill dock inte ta sådana ord i sin mun. Han gillar fåglar.

Första kontakten med miljökontoret tog de boende muntligt hösten 2002. Då hade skrattmåskolonin på öarna i Vällan växt snabbt. Från sommaren 2003 finns en diarieförd skrivelse från ett 40-tal fastighetsägare vid norra sidan av Stora Vällan.

Runo berättar om femtio måsar som sitter och skiter på grannens brygga på morgonen.

Och om 2 000 måsar som blir uppskrämda, förmodligen av en bäver, och släpper sitt tarminnehåll som en hagelskur.

Siffran kommer från Falu fågelklubb som uppskattat antalet fåglar till 2 000 vuxna individer. Räknar man sedan 3-4 ungar per par så blir det fler.

- Jag har slutat bada. Folk vågar inte längre släppa barnen ner i soppan, av rädsla för smitta. Då är det något fel, säger Runo Nilsson som tror att miljökontoret reagerat snabbare om det rört sig om mänsklig avföring.

Han vill ha ner antalet måsar till hälften.

- Pickning verkar vara den enda verksamma metoden. Men vi måste ju få handledning av någon som kan skilja på ägg och ägg, så vi inte tar tärnornas, säger Runo.

Det är meningen att markägarna ska picka, göra hål i äggen. Själv äger han ungefär fem procent av Myrholmarna. De flesta grannarna har varsin tårtbit.

Att Myrholmarna skulle växa igen och försvåra häckning tror inte Runo Nilsson på, inget har hänt på de 60 år han bott vid sjön.

Inte heller tror han på att skrattmåsarna skulle gagna andra arter. Övriga fåglar verkar ha minskat, utom skator och kråkor som har dukat bord med ägg och späda måsungar.

Nu kräver Runo Nilsson att miljönämnden sätter ner foten och pekar med hela handen. Han är rädd att folk tar lagen i egna händer.

- Ja, det är risk för det när inget händer och folk når ett visst stadium av desperation. Antingen skjuter de i smyg, eller ännu värre, lägger ut gift.

RAGNA FAHLANDER

Mer läsning

Annons