Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Martha Roslers "The Bowery" visas nu i Sverige

Annons


foto | Stockholm

MARTHA ROSLER

"The Bowery in Two Inadequate Descriptive Systems"

Vin & sprithistoriska museet

t o m 17/11

I stället är The Bowery en av konstvärldens mest beryktade gator. 1974 plåtade nämligen Martha Rosler en serie bilder med titeln "The Bowery in Two Inadequate Descriptive Systems". Det blev ett av den samtida konsthistoriens viktigaste verk, eftersom det var ett av de första fotografiska verken som både skildrade ett socialt problem samtidigt som det kritiserade sitt eget sätt att skildra det på.

Just nu visas "The Bowery" för första gången i Sverige. På Vin & sprithistoriska museet ställs den 45 bilder långa fotoserien ut som en del av fotofestivalen Xposeptember. Platsen är noggrant vald med tanke på att det är just alkoholproblem som är det huvudsakliga innehållet i Roslers fotoklassiker.

I början av 1900-talet var nämligen The Bowery en gata med relativt hög social status. Vartefter åren gick och New York expanderade kom emellertid The Bowery att bestå av olika slags härbärgen. I mitten av 70-talet var The Bowery en riktigt nedgången gata som rymde en lång rad ungkarlshotell och huserade många uteliggare. Det var denna gata som Martha Rosler fotograferade några kulna decemberdagar 1974.

- Jag ägnade mycket tid den hösten åt att promenera upp- och nerför The Bowery, berättar Martha Rosler. Och jag funderade mycket på varför alla bilder och beskrivningar av sådana här platser tenderar att bli polerade.

Martha Rosler och jag har träffats på Filmhuset i Stockholm. Hon är inbjuden av Konstfack och ateljéprogrammet IASPIS och kommer att vistas av och till i Sverige det närmaste halvåret. Som en av de verkliga pionjärerna inom den amerikanska postmodernismen blir jag därför nyfiken på att höra hennes egna tankar kring The Bowery och hur den över huvud taget kom till.

- Det jag främst saknade i alla beskrivningar var livserfarenhet. Det som händer när man fotograferar människor är nämligen att de blir "de-subjektiviserade". Man raderar deras existens genom kameran och de blir offer snarare än verkliga subjekt.

- Och då började jag fundera på om inte språket var en bättre representation än bilden. Om inte språket stod närmre den subkultur som uteliggarna ändå måste sägas tillhöra?

Svaret blev en kombination av bilder och språk. Av The Bowerys 45 bilder är inte mindre än 24 texter, eller fotografier av texter för att vara riktigt noggrann. Det är texter som alla handlar om alkoholism och berusning, och precis som en bok är det tänkt att man ska läsa The Bowery från vänster till höger, rad för rad...

- Det är faktiskt poesi, svarar Martha Rosler. Konkret poesi. Det började med att jag frågade folk om synonymer till berusning, som jag sedan skrev ner på en lista. Sedan använde jag en ordbok för amerikansk slang och till sist även en historisk ordlista.

- Verket börjar med mest adjektiv. Och då är det ganska lättsamma och lekfulla adjektiv. Sedan slår det över och blir verb, och då börjar det handla om sjömän och soldater. Och mot slutet blir texten riktigt tung och handlar om döden.

Om texterna handlar om sjömän och soldater, är bilderna däremot tomma på människor. Helt i linje med hennes idéer om "kamerans offer" valde Martha Rosler att inte fotografera uteliggarna på The Bowery, utan resterna från uteliggarnas aktiviteter. I de 21 bilderna ser man i stället platser där uteliggare har övernattat, och som symboler för deras existens ligger det tomma flaskor och buteljer och skräpar i portarna.

- Vid den här tidpunkten hade vi i New York en hel skola av svartvit fotografi som handlade om gatulivet och som utgav sig för att vara en sammanställning av "sanningen". Det jag gjorde med mina bilder var att kritisera denna tradition. Jag kritiserade hela tanken på att enstaka bilder skulle kunna bära på mening, och jag utmanade den auktoritet som fanns inom fotografin, säger Martha Rosler.

Den auktoriteten kan man också säga var företrädesvis manlig. I andra verk från denna tid jobbade du med tydligt feministiskt innehåll. Kan man också se på The Bowery som ett feministiskt verk?

- Det har faktiskt skrivits om The Bowery som ett av de verk som utgör den feministiska oeuvren. Detta därför att den tar upp frågan om vem som talar. För mig handlar alla verk från den här tiden om samma sak, nämligen att vi har ett socialt problem i samhället och att detta inte kan lösas under kapitalismen. Och eftersom det inte finns någon lösning, kan vi heller inte fortsätta att ställa frågan om och om igen. Det måste ske en förändring.

Till sist måste jag bara fråga: hur ser The Bowery ut i dag?

- Alla ställer den frågan, säger Martha Rosler och skrattar. Sedan 80-talet har det skett en "gentrifiering" av New York och det har självfallet drabbat The Bowery också. Fastighetspriserna har skjutit i höjden och ungkarlshotellen är utbytta mot exklusiva yuppieklubbar och dyra vindsvåningar. Men det intressanta är att uteliggarna finns kvar...

... finns de kvar?

- Visst! De gav sig aldrig av.

PATRIC MOREAU

Mer läsning

Annons