Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marléne lever som hon lär

Annons

Marléne Brunnberg älskar alla djur - utom spindlar.

- Jag är "djuridiot" säger Marléne själv, en del tycker säkert man är fånig!

Hemma på Dikarbacksvägen samsas två hundar, Blade och Witch, med tre katter och två just nyfödda kattungar, tre kakaduor som turas om att ropa mamma, pappa eller va´ gott när det börjar dofta mat från köket. Här finns minigrisen Hansson som Marle´ne fick i julklapp för några år sedan och här bor majsormen Sörväs, adopterad av familjen Andersson/Brunnberg.

Marléne har älskat hästar och ridit sen hon var liten flicka och växte upp i Hässelby Villastad. I dag har hon tre hästar, varav ett föl på åtta månader. Fölets mamma har Marléne själv fött upp.

- Det är något alldeles speciellt när man följts åt från första början, säger Marléne med stor värme.

Innan Marléne flyttade till Falun 1987 arbetade hon i vården på Råcksta sjukhus i Vällingby.

När hennes mamma bosatt sig i Falun kom Marléne hit för att fira jul 1986 och fick en livslång julklapp som hon aldrig kunnat drömma om.

- Vi skulle köpa julgran... Mannen som sålde granen var mycket intressantare än granen så jag kom på att jag skulle ringa och klaga på granen. En halvtimme efter telefonsamtalet var jag nere hos Göran och fikade - och det sade klick!

1988 födde Marléne Melissa och 1989 flyttade familjen till Dikarbacken där Marlénes mamma och styvfar är nära grannar.

- Jag har "lurat" hit ett par goda vänner också , vi trivs jättebra allihop och jag skulle aldrig kunna tänka mig att flytta tillbaka till Stockholm, förklarar Marléne.

Hon får mycket hjälp med djuren av både sin egen familj och av mamma Monica och pappa Bengt.

- Och på somrarna kommer alltid min mormor Maj-Gun från Årsta och bor hos oss i det lilla gårdshuset, hon är en stor djurvän och delar mitt stora livsintresse.

- Jag har nog ett nedärvt behov av att vårda och ta hand om, säger Marléne, det får jag utlopp för i skötseln av mina fyrfota vänner.

Och så är det så roligt att Melissa rider och älskar djur. Men utan Görans och Melissas stöd skulle jag inte klara allt.

Det finns ett mörkt kapitel i Marlénes liv som gör att hon i dag inte har full kraft. I början på 1990-talet blev Marléne opererad flera gånger. Hon har kroniska smärtor.

- Men de har jag lärt mig att leva med och jag får ha tålamod. Det som tar en halvtimme för andra att göra, tar mer än dubbelt så lång tid för mig.

- Mina nära och kära har stöttat mig men även mina djur har betytt otroligt mycket för mig i rehabiliteringen. Vänskapen med dem är en stark läkande kraft.

- Rena själamedicinen har också läkarna intygat.

Inför 40-årsdagen är det lite´ tissel och tassel mellan Göran och Melissa så något är i görningen. På lördag får Marléne veta mera.

GUDRUN KLEFBOM

Mer läsning

Annons