Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Märkvärdiga förläggare

Annons

I förlagbranschen? Javisst, jag och några närstående bekanta befinner oss i förläggarstadiet.

Det är riktigt märkvärdigt ska ni veta.

Så märkvärdigt att det ibland tar veckor innan respektive förläggare accepterat att något vansinnigt viktigt råkat bli förlagt.

Nu hänger ni med...

Förlagsbranschen innehåller varken manus eller tjocka upplagor av litterära verk.

Tyvärr, suckar skribenten.

Förläggandet är långt mer banalt.

Och jag vill påpeka att man knappt står ut med eländet, som stundtals tenderar att bli oerhört irriterande.

- Begriper inte! Nyss på skohyllan, i garderoben, i sportväskan...

En av mina väninnor har i ett halvår letat efter ett par citrongula joggingskor. De försvann på vårkanten.

- Ägarinnan av de citrongula har rejsat runt på vårt lantställe, rotat i sina egna garderober, frågat vänner från Umeå till Västkusten, där hon tillfälligt övernattat - och trott sig glömt dojjorna.

Men skorna är puts väck...

Den som i mellersta Norrlands inland och fjälltrakter eller på salta havsstränder eventuellt hittat ett par citrongula jympadojjor kan höra av sig till mig på mejl.

Förlorat är ofta förlagt.

Uppriktigt sagt tror jag inte att det handlar om sviktande minne, snarare om ett evinnerligt surrande kring prylar, som förlagts på platser där de aldrig borde bli förlagda.

Sist var det kameran.

Stulen, förlorad eller bortlånad?

Ingen visste. Allra minst ägarinnan till den lilla svarta tingesten med enbart fem tagna färgkopior på en 36 rulle.

- Köp en ny! Din kamera är passé, påstod nån med nyss inhandlad digital fotograferingsmaskin. Vänner och bekanta är verkligen deltagande. Passé?

Varför skulle jag byta ut en så rar liten tingest?

Så lättsam och fickvänligt smidig.

Tänk om den åtminstonde gett ifrån sig ett enda litet ljud, på den urfåniga plats där den till sist hittades.

Kameran var förlagd, lite nedstoppad i en golvkorg, där en fredagsivrig dammvippa vispat över ett kvarglömt påskägg, en turkisk kalott och en chilensk mycket tyst panflöjt.

Annat är det med mobilen. Glömd i bilen kan den spåras med hemtelefonen.

Min lilla rackare halkar envist mellan skrivbord, fickor, väskor på grund av snabba byten.

- Lägg mobben på samma ställe varje dag! Förslagsvis i en bröstficka, påpekar någon som aldrig behövt bära eller ens tappa en värdefullt mycket stinn handväska.

Men kära nån...vem i tider av allsköns bedövande strålning vill gå med mobben närmast hjärtat...

Ve och fasa! Farliga dubbelslag!

Hjärtan som passerat övre medelåldern är inte att leka med.

Jag vet hur det känns. Senast riskerade jag akut hjärtstillestånd över en förlorad plånbok, en pärm fylld med noter, ett vaccinationsintyg för hunden och de blå sjöstövlarna.

Strunt samma, börsen var tom, noter kan kopieras, hunden är vaccinerad och stövlarna behövs inte förrän skutan ska i sjön...

Mitt i kåserandet ringer väninnan, som råkat förlägga en polojumper. En snygg svart sak. Hon misstänker förlagd på en byrå i min hall? I värsta fall Rättvik eller Umeå.

Och inte hittar hon senaste inköpet - ett paket Nutrilett.

Det är ingen hejd på moderna människors förläggande.

Mer läsning

Annons