Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Man började gråta"

Annons

Efter noggrant övervägande tackade den prisade eleven från hotell- och restaurangprogrammet i Smedjebacken ja till drömerbjudandet han fick i somras - att jobba som kock på den svenska restaurangen Rico´s i Kata Beach på Phuket i Thailand.

I mellandagarna har han varit nere i värmen på andra sidan jordklotet i två och en halv månad. När tidningen ringer upp honom är det lunchtid i Sverige och klockan sex på kvällen i Kata Beach.

-Vi är klara för att ta emot kvällens gäster, upplyser Fredrik.

Efter att snart ha avverkat hälften av det halvår som kockjobbet varar har Fredrik kommit in i den thailändska vardagen.

-Visst finns det en hel del konstigheter. Men jag har smält intrycken.

- Thailand är okej, men jag har börjat sakna den svenska maten.

Och så saknar han snön. För att inte tala om bandyisen.

- Men det lär visst finnas en ishall i Bangkok, skojar han.

Även om det gått upp för honom hur bra det egentligen är i Sverige med all ordning och reda så finns det inte ett spår av ånger över att han åkte ner.

- Man blir ju flera erfarenheter rikare, och så växer man som person.

-Jag får till exempel ta hand om tvätten själv.

Det bör dock tilläggas att Fredrik visserligen plockar ihop smutstvätten. Men sedan tar tvättfirman hand om resten.

-Dom stryker tvätten också, påpekar han.

Fredrik är inte är den ende svenske kocken på Rico´s. Kollegan heter Christer Åhrman, som också har rötterna i Västerbergslagen, i Ludvika.

Med sina 42 år och tidigare erfarenheter av arbete i Asien har Christer blivit en viktig mentor för Fredrik.

- Han är lite av en "pappa" för mig.

Christer slipper dock ansvaret för att försöka få upp en morgontrött tonåring på morgnarna.

Arbetstiderna är nämligen rena drömmen enligt Fredrik.

-Vi börjar tre på eftermiddagen och slutar runt elva på kvällen.

Även om jobbet tar den mesta tiden och att onsdagarna är den enda lediga dagen i veckan finns det också en fritid.

Den tillbringar Fredrik gärna vid beachen.

-Med en ytvattentemperatur på 30 grader är det som att dyka i ett akvarium.

Dykningen har Fredrik fastnat för. Det var visserligen inget mål för honom. Men han har vid dags dato tagit flera dykarcertifikat.

- Jag har kommit ungefär halvvägs till den nivå då jag får instruera andra.

Något regelrätt julfirande blev det inte för vare sig Fredrik eller Christer. Men lite jul blev det i alla fall när de serverade en svensk jultallrik till matgästerna, gav varandra julklappar och drack svensk julmust.

Inte heller gick minneshögtiden för tsunamins offer dem förbi.

-Kata blev ganska skonad av tsunamin. Men vi åkte in till Patong och tog del av högtiden. Det var gripande med alla barn som förlorat sina föräldrar, man började gråta.

Trafiken genom den annars hektiska turistorten Patong stängdes av helt på annandagen.

- Och stränderna var i stort sett tömda på folk.

En kritisk reflektion som han gjort är den tid det tagit att bygga upp tsunami-varningssystemet.

- Det tog mer än elva månader att få upp varningstornen, och skyltarna som visar vägen till skyddsrummen kom upp precis lagom till årsdagen för tsunamikatastrofen.

Även om Fredrik inte gripits av någon våldsam hemlängtan ser han ändå fram mot att i april få resa hem till Sverige igen. Innan dess hoppas han dock att hans äkta pappa, Rainer, ska komma ner och hälsa på.

- Jag hade ju turen att få en lägenhet med bredbandsuppkoppling, så lilla mamma pratar jag med nästan varje dag.

Lägenheten är han nöjd med. Lite svårare är det ibland att ta sig in.

- Hyresvärden har en hund, en som är elak. Kommer jag hem sent på kvällen så känner den inte igen mig.

Hundrädda Fredrik har därför tvingats till fasadklättring för att komma in.

HARRI KRIIKKULA

Mer läsning

Annons