Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Man blir fruktansvärt rädd och börjar skaka i hela kroppen"

Annons

Alla tre kommer från den irakiska huvudstaden. Nu befinner sig trion i Ludvika som flyktingar i väntan på uppehållstillstånd.

- I natt kunde jag inte sova. Jag var uppe redan vid tretiden på natten för att se på tv, berättar en blek Afnan.

Tidningen träffar de tre irakerna på Högbergskolan i Ludvika där de under torsdagen hade utbildning i svenska för invandrare.

- Det är inte lätt att koncentrera sig. Inte minst tänker jag på hur min fru har det, suckar Taha. Jag har inte lyckats att nå henne på telefon under den senaste veckan.

- Jag vet dock att hon har flytt ut på landsbygden tillsammans med andra familjemedlemmar.

Taha lämnade sin fru för drygt ett år sedan när han flydde till Sverige. Efter två månader i Garpenberg kom han till Ludvika för ett år sedan tillsammans med sin syster.

- Meningen var att min hustru skulle komma senare men det har uppstått komplikationer med resan.

- Det känns extra jobbigt.

Taha och hans syster kan bara vänta. Vänta på att det ska bli ett snabbt slut på kriget.

- Förhoppningsvis går det snabbt. Ett par tre veckor högst och inte minst att civilbefolkningen drabbas så lite som möjligt.

Ahmed Salim, som efter nio månader i Smedjebacken bott de tre senaste månaderna i Ludvika, är övertygad om att den irakiska armén inte kommer att agera på ett normalt sätt.

- Det finns nästan ingen som vill slåss och dö för Saddam. Moralen hos militären är mycket låg och jag är övertygad om att många kommer att kapitulera och desertera så fort de får en chans.

Att USA-trupper kommer att nå Bagdads gator inom några dagar är han också säker på.

- Det kommer inte att finnas något motstånd. Det irakiska folket vill ha bort Saddam och välkomnar amerikanarna.

Ahmed är också helt övertygad om att den irakiske diktatorn är i besittning av kemiska vapen.

- Hundra procent! Han har och kommer också att använda dessa. Till och med mot sitt eget folk om han nu känner för det.

- Saddam har gjort detta förr och drar sig inte för att göra det ännu en gång.

Ahmed Salim har såväl sin mor, syster och bror kvar i Bagdad.

- Vi såg alla bomberna 1991. Det närmaste nedslaget hade vi några kilometer från oss.

- Jag har inte lyckats att få kontakt med familjen men jag vet att de är kvar i sitt hus så länge som möjligt. Alla har hamstrat mat och vatten. Affärerna är tomma och stängda. Nu väntar alla på det ofrånkomliga. Det är en hemsk känsla som ingen förstår som inte har fått uppleva ett krig.

Ahmed och syskonen Alhelfi tycker att det är både bra och dåligt att kriget kommer.

- Det är kanske det enda sättet att få bort tyrannen från makten. Men samtidigt offras många oskyldiga.

Alla tre kommer att återvända till Irak så fort som slaget är över.

- När vi vet och känner att vi har en demokrati i landet så vill jag inget annat än att åka hem, understryker Taha.

Under tiden tvingas man att vara i Ludvika och följa eländet i svensk och arabisk tv.

- Men vi är tacksamma över att inte vara i Irak just nu även om våra tankar hela tiden är där, sammanfattar Ahmed.

HARALD LOHSE

Mer läsning

Annons