Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Malin - en av de fem

Annons

- Jag tror nog att alla överlevt om vi fötts idag, säger Malin och berättar att de inte var anmärkningsvärt små, men de föddes fyra veckor för tidigt och Malin som kom fram först vägde 1 180 gram.

Malin minns naturligtvis ingenting från den här tiden men eftersom femlingsfödslar var så ovanligt, en på 42 miljoner födslar, skrevs det mycket om Malin och Stockholms-Tidningen som kom ut med sitt sista nummer den 27 februari 1966 hade besökt familjen Ohlsén hemma i Orsa och berättade på en helsida om Malin, femlingsflickan och föräldrarna, lärarparet Karin och Mårten Ohlsén, som blev så uppmärksammade efter den sensationella födseln på Falu BB den 29 juli 1965.

Karin Ohlsén hade behandlades av hormonforskaren professor Carl-Axel Gemzell, en behandling som drygt två år tidigare hjälpt Karin och Mårten att få parets första dotter, Erika.

Femlingsfödseln avskräckte inte paret Ohlsén, det planerade att skaffa sig fler barn. I Stockholmst-Tidningen förklarade makarna att barn är det mest stimulerande som finns.

- Vi kommer att hälsa dem med samma glädje, antingen det är ett eller flera barn.

Karin fortsatte med hormonbehandlingen och Erika och Malin fick lillasystern Maja och slutligen blev det ytterligare en syster, Stina, som blev till utan hormonbehandling.

- Vi var efterlängtade och hade en mycket bra uppväxt, säger Malin.

Karin och Mårten var lärare och alla fyra systrarna valde samma bana i livet.

- Jag tog pappas ämnen, berättar Malin.

Mårten, som är 78 år nu, undervisade i matte, kemi och fysik på högstadiet i Orsa. Karin, 73 år, var småskolelärarinna tills hon fick barnen. Hon var hemma när flickorna var små och blev sedan pianolärare och klasslärare i musik.

Äldsta systern Erika, som bor i Stockholm, utbildade sig till lärare, Maja, som är den enda av systrarna som bor kvar i Orsa, är lärare på Bergetskolan och Stina är musiklärare i Vansbro.

Malin bor i Uppsala, där hon undervisar på en högstadieskola.

- Jag trivs men visst är det jobbigare än på pappas tid, konstaterar hon och berättar att det är roligt då det fungerar, men det är inte bara fråga om att undervisa barnen.

-Man får också vara kurator, psykolog och mamma.

Mamma är Malin förstås, framför allt för de egna barnen, Jakob, tolv, Sara, tio och Hanna sju år. Maken Masoud Salahshour träffade Malin i Orsa. Han tillhörde den första gruppen flyktingar från Iran, som kom till Orsa 1986. Masoud är instrumentmakare på Veterinärmedicinska anstalten i Uppsala.

- Det är bra att bo i Uppsala, en trevlig och lagom stor stad, tycker Malin.

Orsa är ändå hemma för henne och familjen tillbringar nästan alla lov här.

- Vi började bygga här då jag väntade första barnet, för tolv år sedan, men det tog något år innan det blev färdigt.

Nu har familjen ett hus i Stenbergsområdet och islandshästar till grannar. Fast de åker hellre skidor än rider.

- På sommaren är det så otroligt vackert här uppe, säger Malin.

På julaftonen träffades alla syskonen med sina famijer hemma hos Karin och Mårten.

- Vi är släktkära allihopa.

Malins främsta fritidsintresse är musiken. Hon växte upp med Orsa spelmanslag och folkmusiken. Hon spelar fiol och har också spelat kyrkorgel.

- Skola och familj tar mycket tid så fiol-spelandet har varit lite vilande, förklarar Malin. Alla systrarna spelar fiol och de har spelat och sjungit tillsammans i Orsa kyrka tre gånger.

- Jag har också sjungit i kör, det är väldigt kul.

Att vara femling, är det något du tänker på?

- Inte mer än då jag läser om andra femlingsfödslar, då är det fascinerande att tänka på det.

- Jag tror att de hanterat det på ett annat sätt idag, säger Malin Ohlsén.

JAN NORBERG

Mer läsning

Annons