Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Målandet - en lisa för själen

Annons

På självaste pingstaftonen är det vernissage. Men publiken får mingla bäst de kan. Maith Francius kommer inte att finnas på plats.

Det kan förstås vara synd att besökarna inte får chansen att träffa skaparen av de rofyllda motiven.

Det är nämligen frågan om en mycket etablerad och talangfull amatörkonstnär. Det finns ingen tvekan i penseldragen, även om Maith Francius numera föredrar den svåra akvarelltekniken.

- Jag målade i olja ett tag, berättar hon.

Möjligheten att ändra och måla över var en fördel. Men den vattenbaserade färgen blev ändå det som passade henne bäst.

Det vilar en närvaro i motiven. Maith Francius är en person som inte bara betraktar målandet som en stunds avkoppling.

För henne är skapandet rofyllt och stimulerande, och ger kraft att gå vidare när problemen hopar sig. I samband med en nära anhörigs död blev målandet ett sätt att bearbeta sorgen.

- Jag hängav mig åt målandet. Man kan säga att jag målade ut min sorg.

Det blev en tavla som fick hennes son att påpeka"... men den där tavlan har inte du målat".

På sätt och vis var det sant påpekar hon:

- Jag var inte närvarande, utan försvann in i målandet.

Idéerna till motiven hittar hon överallt. Ibland från ett foto som hon tagit. Andra gånger kan det vara en detalj på en bild i en tidning.

Emellanåt manas motivet fram ur hennes egen tankevärld. Ett exempel är porträttet på en ung flicka som hon kallar "Får jag stanna i ert land?".

Naturen återkommer dock på flera akvareller. I naturen finns också utmaningarna. Som att måla forsande vatten.

- Det är bland det svåraste som finns, påpekar hon.

Till dags dato har hon ställt ut sina tavlor ett otal gånger. En av de platser som hon återkommer till, år efter år är Lisselby utanför Mora.

- Det är Mora konstklubb som arrangerar utställningen, och jag räknade fram att jag varit med i 17 år.

Hennes tavlor har även fått plats i ett av de lokala finrummen vad gäller konsten, Lions-klubbens årliga utställning i Smedjebacken. Här har hon varit representerad under åren 1998-2001.

Och visst har hon sålt en del under årens lopp.

- Men det är faktiskt inte det viktiga. Det är roligare om det går att glädja någon med en tavla.

HARRI KRIIKKULA

Mer läsning

Annons