Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyxcruising Ludvika - Smedjebacken

/

Annons

Han påstår att den inte är så vidare speciell, men när han svänger in på Carlavägen och parkerar det fem meter långa fordonet utanför Folkets Hus vänder varenda förbipasserande på huvudet. Taket är nedfällt och ur högtalarna strömmar klassisk rock "nÕ roll.

- Bilar och musik hänger ihop. Jag har fixat en cd-växlare, så när jag är ute och kör lyssnar jag på blandskivor som jag spelar in från vinylsinglarna jag har hemma.

Han skruvar upp volymen och fortsätter:

- Elvis har så klart en given plats i sådana här sammanhang, men jag lyssnar hellre på lite ovanligare musik. Inte bara gamla grejer, utan nyare band som The Refreshments också.

Roine Ramström har haft sin Cadillac De Ville i fyra år. Han köpte den av en kille i Örebro, som importerat den ända från Miami. Under instrumentbrädan sitter en liten lapp med den amerikanske ägarens namn fortfarande kvar. Den har troligen kommit dit i samband med någon reparation.

- Det är lite roligt, för det är i stort sett det enda jag vet om bilens historia förutom att den körts i Florida.

- Den har AC trots att det är en cab. Där nere i värmen är det nog skönare att åka med taket uppfällt, tillägger han.

Han sätter foten på gasen och svänger ut på Skolgatan. Klockan har hunnit bli halv sju, men ännu värmer solens strålar och de ljumma vindarna rufsar om i håret. Kvällen är som gjord för en bilfärd genom Ludvika, upplyser Roine Ramström. Han är en rutinerad cruisare. Ända sedan slutet av 60-talet har han varit besatt av jänkare.

- Det började egentligen ännu tidigare, när jag åkte skolskjuts i Åsmansbo. På den tiden var taxibilarna amerikanska och jag tyckte att de var det häftigaste jag sett.

- Så fort jag tagit körkort skaffade jag en egen bil. Jag har haft tolv amerikanare sedan dess, berättar han medan vi sakta rullar fram mellan villorna i Jägarnäs.

Roine Ramström trivs inte alls på de stora vägarna. När han ger sig ut vill han inte åka i mycket mer än 50, annars är det ingen idé att ha taket nedfällt.

- Det här är framför allt ett sätt för mig att koppla av. När det är fint väder sticker jag ofta ut en sväng efter jobbet, ensam eller tillsammans med en kompis som också kör amerikanare.

- Jag har inget behov av att visa upp mig för någon annan. För mig är Cadillacen som vilken bil som helst. Jag kan fortfarande bli förvånad när folk kommer fram och berömmer den på bensinstationer, säger han.

Med "vilken bil som helst" menar han emellertid inte vilken bil som helst. Roine Ramström skulle aldrig jämföra sin senaste dyrgrip med en modern, liten, sak. Hemma i Smedjebacken har familjen två vanliga bilar. Men dem använder han enbart för att ta sig från punkt A till punkt B - de saknar helt charm, säger han.

- Visst går det trender på bilmarknaden, men sådana här vräkiga bilar kommer aldrig att tillverkas igen. De drar för mycket bensin, 1,8 liter per mil.

- Det är synd, för det är just det här breda och kantiga som jag gillar. Alla mina amerikanare har varit tillverkade mellan 1960 och 1970, före dess var de för bulliga för min smak.

I en trädgård i Räfsnäs står ett gäng grabbar och samtalar i kvällssolen. De stirrar med förtjusning på det förbipasserande ekipaget och Roine Ramström erkänner villigt att det kanske visst finns en anledning till folks blickar. Cadillacen är i gott skick, i ljuset blänker alla dess detaljer. Dessutom har han haft tur med klädseln. Det är inte alltid som den matchar karossfärgen så väl.

- Röd är inte någon favoritfärg, men jag börjar faktiskt vänja mig. Nästan alla verkar ju vilja ha vita bilar, så jag antar att jag sticker ut.

Trots detta tänker han bara ge sin Cadillac ett år till. Han vill köra något annat och mer än en amerikanare i garaget är svårt att motivera för hustru och tre barn.

- 130 000 får man nog vara beredd att hosta upp för något liknande. Antingen köper jag en Cadillac av någon annan modell eller så får det bli en Pontiac, säger han.

Han bryr sig inte om att just de bilarna hör till de mest opraktiska. Han kör bara sin jänkare på fritiden och då spelar det ingen roll om det tar ett tag att hitta en parkeringsplats - eller två.

- Den kräver så klart en del utrymme, men det är faktiskt inte så krångligt att köra inne i stan. Jag tycker det är skönt med en automatväxlad bil, det är bara att gasa och bromsa.

Sin storlek till trots är Cadillacen dessutom rätt tystlåten. Den stör inte omgivningen, som generellt sett brukar vara generös mot bilfantasterna i bygden, berättar Roine Ramström.

- Dalarna är tätt på amerikanare. Numera anses det nästan lite fint att ha en gammal bil och folk visar vanligen respekt när de möter någon.

-Förr var det värre, tillägger han. Då blev jag kallad raggare och fick ofta höra glåpord.

Då och då händer det att folk låter bli att sakta in när de möter honom, trots att väglaget är sådant att det kan skada Cadillacen rejält. Därför försöker han undvika att köra på grusvägar. Helst av allt ska det vara asfalt.

- Fast egentligen finns det ju risker var man än åker. Precis här blev den övre kanten på vindrutan träffad av en golfboll en gång.

Det var vid Hagge Golfbana, närmare bestämt. Vägen intill denna är bästa tänkbara miljö för en cruisare, säger Roine Ramström - mycket bättre än alla de bilträffar som han visserligen bevistat, men tänker skära ned på framöver.

- Jag har tröttnat på att åka på tillställningar där det enda folk gör är att ställa upp sina bilar till allmän beskådan.

- Jag vill ju köra, utbrister han.

På vägen tillbaka från Smedjebacken börjar det skymma och luften är inte längre lika varm. Innan Roine Ramström beger sig hemåt rullar han varsamt ned bilen till stranden bakom järnvägsstationen i Ludvika, där Väsman ligger alldeles spegelblank. Han sätter sig bekvämt till rätta och låter fotografen härja fritt ett tag. Det ser ut som att han skulle kunna stanna i Cadillacen för evigt. Framsätet är utformat som en soffa och det finns gott om plats för benen.

-Som alla andra bilfantaster drömmer jag väl om att göra en riktigt lång resa genom USA tillsammans med familjen någon gång. Just nu är det bara äldste grabben som delar mitt intresse, men lite längre fram kanske?

Ett motorstopp på någon av alla ödsliga vägar i Kalifornien är inget som skulle skrämma honom. Förr eller senare kommer det alltid någon hjälpsam själ förbi - så är det åtminstone i Sverige.

- Lustigt nog har det flera gånger visat sig att han eller hon har en egen Cadillac hemma i garaget. Likasinnade hittar alltid varandra, säger han.

NINNA PRAGE

Mer läsning

Annons