Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyssna på de drabbade

Annons

Jag såg på tv, i de lokala nyheterna, där en undersökning bland Dalarnas befolkning slog fast att två tredjedelar stödde dagens rovdjurspolitik. Men i fyra kommuner, däribland Orsa och Malung, var över hälften för en förändring det vill säga en minskning av bland annat vargstammen. Då ställer man sig genast frågan varför just dessa kommuner? Är det så att de till större delen bebos av blodtörstiga elaka jägare (som vi oftast framställs i insändare och debattartiklar) eller?

Jag bor själv i Orsa och den bilden stämmer väldigt dåligt in på Orsabon. Svaret är naturligtvis mycket enkelt. I dessa kommuner börjar varg och björnstammen att växa sig allt större och orsaka problem för befolkningen i dess omedelbara närhet. Jag tror inte att vargen eller björnen är farlig för människan när dess livsbetingelser är goda men vad händer om dessa förändras? Till exempel att maten och utrymmet inte räcker till på grund av, som i björnens fall, stammen blir för stor. Då kommer vi plötsligt in på det som Tage Danielsson så förnämligt förklarade i sketchen om kärnkraftverket i Harrisburg, det vill säga sannolikheten. Sannolikheten för ett varg eller björn angrepp är i dagsläget litet men icke obefintligt. Hur blir det i framtiden?

Vem av dessa rovdjurspositiva människor (oftast i den södra landsändan) skulle låta sina barn leka ute på en gård där de vet att vargen och björnen stryker runt knutarna, utan att känna rädsla och oro. Eller gå ut i naturen och känna sig trygg när man vet att rovdjuren blir allt fler och tillgången på deras naturliga föda allt mindre. Det kan inte vara så att människor, som sällan eller aldrig, kommer i kontakt med våra rovdjur ska bestämma hur livet ska se ut för dem vars vardag innehåller närkontakt med dessa. Sluta åtminstone att framställa dem som ofarliga.

Ett rovdjur är och förblir ett rovdjur. Det är inte och har aldrig varit ofarligt för människan att vistas i dess närhet. Om inte drabbade människor får chansen att försvara sig eller ta bort de individer som helt orädda rör sig inne bland gårdarna och skapar rädsla utan att för den skull, som nu senast i programmet mitt i naturen, bli framställda som sabotörer, ja då kommer vi aldrig att få en hållbar lösning på problemet. Motståndet kommer i stället att öka. Dessutom lär vi aldrig dessa avvikande individer att hålla sig borta från människan och dess boningar snarare tvärtom. Deras taktik för sitt näringssök har ju visat sig ofarlig och kommer därför att upprepas tills en olycka blir alltmer "sannolik".

När det gällde björnstammen så lyssnade ingen på jägarna och glesbygdsbefolkningen, som visade sig ha rätt, när de hävdade att stammen var långt större än vad Naturvårdsverket hävdade. I stället stoppade man in miljon efter miljon i ett projekt som skulle bevisa motsatsen. Pengar som så väl behövs till annat i samhället.

Därför har vi också idag problem med björnar som, i brist på mat och eget revir, söker sig in bland gårdar och människor i sitt födosök. Låt oss förhindra att detta upprepas när det gäller vargstammen. Jag har aldrig, och jag tror mig prata för majoriteten av glesbygdsbor i de fallet, förespråkat utrotning av någon djurart men vi måste få ett större inflytande över den politik som direkt berör oss när det gäller våra rovdjur och vårt friluftsliv.

JÄGARE OCH DJURVÄN

Mer läsning

Annons