Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ludvika Tingshus fyller 100 år

Annons

Om tingshuset kan man bland annat läsa i "Dalarna i ord och bild" av Karl-Erik Forsslund (KEF), "Ludvika-Krönika 5" av Nils-Göte Håkansson, Sören Holmström (SH) skriver om tingshuset i Marnäs-Posten 1994. Skrifterna finns på biblioteket.

Enligt kungligt beslut 1903 skulle Smedjebackens domsaga med Grangärde, Söderbärke och Norrbärke tingslag i fortsättningen benämnas Wäster-Bergslags domsaga.

I det kungliga brevet angavs också att tingsstället skulle ligga i närheten av Ludvika kyrka eller vid järnvägsstationen. Det blev nära kyrkan. Bygget kostade 119000 kronor.

"Ett synnerligt förnämligt vittnesbörd om ortens ekonomiska styrka". (KEF)

Arkitekten hette G. Améen. Då Ludvika herrgård och Ulrika kyrka uppfördes under senare delen av 1700-talet försågs de med säteritak.

Stilen ansågs storsvensk men hade italienskt ursprung. Det nya tingshuset borde gå i samma stil, tyckte arkitekten. Liksom brukspatronen Carl Roth, som var med och ville bestämma en del.

Vid invigningen 1907 medverkade landshövdingen Holmkvist. Tingspredikan hölls av kyrkoherde Magnevill i Grangärde, som talade om att alla borde döma och dömas efter kärlekens lag. Efter högtiden middag på järnvägshotellet. Domare i det nya tingshuset var under många år häradshövding E. M. Grenander i Smedjebacken. Lekmannainflytandet i rättsväsendet är viktigt. Att vara nämndeman var och är ett stort hedersuppdrag.

I bottenvåningen i det nya tingshuset fanns de mest betydelsefulla rummen, stora och lilla tingssalen. I tingssalarna var ordförandebord och stolar klädda med skinn. Men bänkarna efter väggarna var av furu. I en takfris i stora tingssalen fanns inskrifter med gamla domarregler såsom "Land skall med lag byggas", "Domaren är till för menige mans skull". Inte tvärtom. En del deviser försvann, då taket sänktes vid renoveringen 1971.

På andra våningen fanns från början sovrum för åklagare och nämndemän.

Även på vindsvåningen fanns övernattningsrum, som höll lite lägre standard. Dock skulle varje gäst ha tillgång till eget nattkärl. Då fanns även en matservering för ett 30-tal personer. I och med att kommunikationerna förbättrades och Ludvika utvecklades, behövdes inte rum att sova i och matservering. Då byggdes det lägenheter i stället för domare och tjänstemän.

"Präktigt är staketet med sina vitrappade fyrkantstolpar och ståtlig är portalen av sandsten med svärd och vågskål kring de olika socknarnas sigill" (KEF). Inne på tingshusets gård fanns häktet. Vi är nog många som på senare år varit in i byggnaden under stadsvandringar med Rudolf Pettersson och Berit Odnegård. De fem cellerna finns kvar. Själva tingshuset fick vi också komma in i. Där blev vi guidade av siste lagmannen, Jan Rudberg.

Grannhuset till tingshuset, den gamla sockenstugan i trä, föreföll nog bra enkel jämfört med det nya tingshuset. Ändå var inte sockenstugan någon liten byggnad. När skolan på Hammarbacken brunnit ned, byggdes sockenstugan på med ett stort klassrum 1881.

Där hölls skola även sedan Kyrkskolan var klar 1903 och ända fram till dess huset revs på 1960-talet. I sockenstugan hölls kommunalstämmor, här fanns läkarmottagning, lånebibliotek, telegrafstation, polisstation med mera. Sockenstugeparken minner idag om platsen för Ludvikas gamla administrativa centrum.

Den 14 januari 1957 firades 50-årsminnet. Häradshövding Ekdahl höll tal, Häradsdomare Roland Andersson överlämnade en klocka som utförts av stadsarkitekt Sundvall och urmakarfirman Stefan Andersson. Telegram utväxlades med konungen. Därefter middag på Stadshotellet.

I anteckningar gjorda av Berit Odnegård läser jag om Erik Grankvist, som var vaktmästare vid tingshuset åren 1950-1982. På tingsdagarna gick det högtidligt och värdigt till. Flaggan hissades, instämda parter, vittnen och åhörare samlades utanför tingssalen. De släpptes in av vaktmästaren. På hans tecken reste sig alla, när rätten tågade in. Vaktmästaren bar polisbricka och kunde ingripa om någon störde ordningen. Om någon nämndeman saknades kunde han rycka in i dennes ställe. Vaktmästare Grankvist hade svurit nämndemannaeden och hade tystnadsplikt.

Peter Grunler berättar för mig att han fick sin första tjänst vid tingshuset 1958. Under fyra år på 1960-talet tjänstgjorde han som hovrättsassessor och vid HD i Stockholm. 1972 blev han tingsdomare i Ludvika, senare fick han titeln lagman. När Grunler gick i pension 1993, genomfördes "en föredömlig yttre renovering av tingshuset". (SH) Då återfick huset sin gräddvita färg. Det svarta enkupiga takteglet hade redan på 40-talet ersatts med kopparplåt, vilket "förtog något av byggnadens kärva, kraftfulla tyngd". (SH) Det praktfulla pelarstaketet behölls dock, men pelarna är ömtåliga och motstår kanske inte tidens tand så länge till.

Tingsrätten i Ludvika avslutade sin verksamhet den 1 september 2001, upplyser Jan Rudberg. Många är de aktade män och kvinnor som genom åren tjänstgjort som nämndemän i Ludvika tingshus. Tingspredikan inför ett nytt år vid tingsrätten påbjöds i lag 1697. Nu på lördag, den 14 januari 2007, hålls en offentlig tingspredikan i Ludvika kyrka. I dag mera av tradition.

Tingshuset ägs nu av Skoglunds fastighetsfirma. Advokatfirman Glimstedt hyr en stor del av lokalerna.

Själva byggnaden inger fortfarande respekt! I varje fall hos mig. Jag har haft tur som inte behövt stå inför skranket i Ludvika tingshus. Även om jag försöker vara laglydig, kunde jag genom otur eller slarv lätt göra något olagligt. Det fanns en gammal polismästare som indelade folket i "häktade och ännu icke häktade". Det var nog att ta i. Men man ska inte göra så stor skillnad på oss som aldrig blivit dömda och dem som blivit straffade. När brottet väl är sonat, är vi alla jämlikar igen.

Nu när Ludvika tingshus blivit 100 år gammalt, kan det väl passa att jag avslutar dessa återblickar med några rader ur Esaias Tegnérs dikt Det eviga:

Det rätta är evigt: ej rotas där ut från jorden dess trampade lilja.

Erövrar det onda all världen till slut så kan du det rätta dock vilja.

TORE JOHANSSON

Mer läsning

Annons