Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Louise Larsson berättade om Linné i Dalarna

Annons

När Carl Linneaus (som ännu inte blivit adlad till von) studerade vid Uppsala universitet lärde han känna en yngling från Falun som hette Claes Sohlberg. Kamraten bjöd Carl med över julen till gården Puttbo år 1733 och där träffade han sin blivande fru Sara Elisabeth Moraeus.

Året därpå gör han en resa i landskapet. Då är det inte framför allt floran som intresserar den mångsidige vetenskapsmannen utan den blomstrande gruvindustrin.

I Davidshyttan gjordes så kallat brännstål av specialutbildade tyskar. Processen gick ut på att härda mjukt stål genom upphettning tillsammans med kol i ett slutet kärl.

Tekniken var då så ny att själva ordet brännstål dyker upp i svenskan för första gången i Linnés skildring av sin resa i Dalarna.

Från Davidshyttan fortsatte Linné till Garpenbergs kopparbruk och sedan till Bispberg som var känt för sitt järn.

Han besökte även Säter där man raffinerade kopparen från Falun och slog mynt av innan myntverket flyttade till Avesta. Falun var den naturälskande studenten inte särskilt begeistrad över.

Han beskrev dess gruvor som helvetet på jorden. Husen blev svarta av den smutsiga röken från rostugnarna och det var få växter som klarade av den ogästvänliga miljön.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Farsoterna skydde den giftiga staden som pesten och den förskonades därför från många av de epidemier som decimerade befolkningen i andra städer.

Först 1739 hade Linné nått en sådan samhällsposition att han kunde gifta sig med Elisabeth Moraeus. Bröllopet hölls på hennes släktgård i Sveden utanför Falun.

Där föddes för övrigt fadern till en annan världsberömd 1700-talssvensk, Emanuel Swedenborg.

STAFFAN WESTERLUND

Mer läsning

Annons