Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lotta - en tonårstjej på 600 kilo

Annons

Efter att Gry slitit ut sig som ridskolehäst tycktes korvfabriken vara den enda utvägen. Hon dömdes ut, brännmärktes med en triangel, och var redan halvvägs till charkdisken när makarna Anders och Monika Käck kom till undsättning.

- Vi tyckte att hon kunde få avsluta sitt liv på ett värdigt sätt, berättar Anders.

Och värdigt, det blev det. Gry, eller Lotta Käck som hon numera heter, håller inte inne med sin tacksamhet.

Hon är en till synes vanlig häst. Ser så där rund och go ut som bara en Norsk Fjordhäst kan göra där hon betar på gräsmattan utanför familjen Käcks sommarhus i Rifallet. Men hon besitter oanade förmågor.

- Det var när vi tog henne hit första gången som vi upptäckte vilken personlighet hon är, konstaterar husse.

- Allt började när vi lät henne följa med oss på kvällspromenader. De första gångerna hade vi grimma och grimskaft, men vi märkte snart att det inte var nödvändigt. Då lät vi henne gå med helt fri, och hon bara traskade efter, som en snäll liten hund.

Husse blev då nyfiken. Sådär som bara en pensionerad egen företagare kan bli. En dag öppnade han grinden till hagen, och lät Lotta upptäcka trädgården på egen hand. Och på den vägen är det.

- Numera stänger vi bara in henne när vi åker bort. Annars går hon fritt för jämnan.

- Hon missbrukar inte sin frihet. Merparten av tiden håller hon sig på tomten.

Det längsta hon går utan sällskap är till familjens postlåda som är belägen ett par kilometer från sommarhuset, hos den närmsta grannen.

- Där blir hon matad med sockerkakor och bullar. När hon är mätt lunkar hon snällt hem i gen.

Lotta är lite rund över magen, som hästar på sommarbete vanligtvis är. Annars är hon i prima kondition.

- Förut körde jag brukskörning med henne, men sedan hon slet ut sig är det inte lönt att belasta henne.

Men för den skull går hon inte utan motion.

- Varje gång Monika och jag går någonstans följer hon med.

Det kan röra sig om allt från vanliga promenader till svampplockning.

- Men det gäller att se upp, för hon tycks tro att allt det som vi plockar går att äta, så hon mumsar glatt i sig de solgula, råa kantarellerna.

Ser upp gör familjen också med träskor och entrémattor.

- Lotta är glad så länge hon inte får några godsaker, men om hon får en måste hon ha en till. Annars blir hon tvärsur.

- Då kastar hon vanligtvis ut mina träskor på gräsmattan. I nödfall åker även mattan på altanen med.

Hon har en alldeles egen vilja, och hon prutar inte på sina preferenser.

- En gång planterade jag en ny buske, berättar Monika.

- Men tydligen stod den i vägen, för Lotta rev upp den tre gånger varje dag under den första veckan.

Annars brukar hon roa sig med att sabotera ommålning av hus genom att äta upp färgen, att trimma gräsmattan med tänderna och slicka älgblod från gummistövlar som använts vid jakt.

- Jag tror inte att hon har förstått att hon är en häst, säger Anders.

Men Lotta är inte människa hela året. Under vinterhalvåret åker hon tillbaka till Silverhöjden och blir pålle igen. Det är emellertid inte någonting som hon är särskilt pigg på.

- När vi ska åka till sommarstugan springer hon in i transporten, och ser överlycklig ut.

- Efter sex månader, när det är dags att åka till vinteruppstallningen, försvinner hon så fort hon ser transporten.

I vanliga fall kommer hon så fort husse visslar, var hon än befinner sig. Senaste gången transporten rullades fram på gårdsplanen var hon spårlöst försvunnen i åtta timmar, innan hon till slut kapitulerade.

Förutom det har Lotta en mycket stor ansvarskänsla.

- Vi är aldrig oroliga när hon fritt springer runt i skog och mark, konstaterar Anders.

- Varje dag vid lunchtid går hon in i stallet och tar en siesta. På kvällen, omkring 19.00, ställer hon sig utanför boxen, och väntar på att bli insläppt. Vi kan nästan ställa klockan efter henne.

STINA ANDERSSON

Mer läsning

Annons