Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lönsam - gången tid

Annons

Vem vill vara till förtret för någon annan? Stänka lortvatten är föga populärt. Man ska hålla sig inom rimliga gränser, egna strikta gränser.

Manuell biltvätt är inte kul - men ett måste om kärran ska hållas fri från rost.

Det var på biltvätten det stänkte...

- Gör nåt då männischa! Hämta en hink eller svamp! Du ser väl hur andra gör!!!

En vresig man i tvätthall väser oförskämt till sin kvinna. Som gjorts ansvarig för min forcerade framfart bakom nästa plastskynke.

Jag hade med pirrande nerver nödgats hissa upp ekipaget för underspolning.

Om sanningen ska fram hämtade jag information om tvätthissen från ett gäng unga killar.

Ett motorburet kvinnoliv kräver ansvar. Emedan jag envisas med att lägga in egna växlar nödgas jag också svabba bilen, hålla koll på olja, luft, glykol, motorvarv, betala reparationsnotor, besiktningar - och årstiders däck.

Jag skulle gärna nyttja allmänna kommunikationer, betala bussbiljett eller kliva på ett tåg, om sådana faciliteter närmade sig huset på landet.

Men den tiden är tyvärr förgången.

Allt före detta lönsamt är numera hopplöst olönsamt...

Skolbussen som vänder i uppfartsvägen är förbjudet färdmedel för tanter med kassar på väg till sommarställen. Om olyckan är framme finns det ingen försäkring som täcker.

Jag är visserligen med och betalar skatt för att skolbussen ska rulla. Men åka, får jag inte.

Förr fick alla som behövde ta sig från ett eller annat ställe hoppa på skolbussen, när den ändå trafikerade deras sträcka.

Men det var i gången tid, när få hade bil och tvingades nyttja allmänna kommunikationer.

- Ta mjölktåget, sa mormor.

Det var tåget som stannade vid små anhalter, en banvaktsstuga eller ett större vindskydd med ortens namn, alternativt vid en rar mjölkpall.

När bromsar slagit till och tunga dörrar öppnats hivade stinsar, farbröder eller tanter upp ungar, mjölkkrukor, postsäckar och annat gods.

Postsäckarna var trevliga och efterlängtade. Ett brev betydde så mycket.

Vår gula postbuss hämtade postsäckar på stolpe, med utåtpekande krok. Busschaufförerna svepte förbi kroken, unga konduktörer, viga som elitgymnaster fångade in dyrbar last.

Apropå postsäckar. Gårdagens post rullade med buss och snälltåg. I dag är posten och pappas postkupé bortrationaliserad. När olönsamhet och omstrukturering slagit till, fick höga herrar och direktörer en runt tilltagen skärv för mödosamt tankearbete kring effektiv rationalisering. Så effektiv att vi aldrig vet var post, frimärken och postlådor finns.

I dag stannar inga mjölktåg och snälltåg, knappt InterCity.

Folk har bråttom, hem och bort.

Tågen dundrar förbi, bussarna dras in och landsbygdsbefolkning väljer sina "dyrturer".

- Bensinen är oförskämt och skamligt dyr, säger n´Bosse i mellersta Norrlands inland.

Sex mil till jobbet morgon och kväll under en månad svider mer i börsen än en utlandsresa.

BIRGITTA KNIFSTRÖM NORDÉN

Mer läsning

Annons