Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livet på landet (del 2)

Annons

Bensinräkningarna ligger på lika många tusenlappar som ni i stan betalar i hyra, och att köra 20 mil per dag, lika långt som mellan Stockholm och Gävle, är inget ovanligt.

Och då ska ni veta att man kanske bara möter tre bilar på hela den sträckan. Desto större är risken att man kör på en älg och omkommer. Det är jättevanligt!

Nån gång får man skjuts in till en lite större håla, men det finns nästan inget att köpa där heller. Man kan aldrig gå hem till nån klasskamrat efter skolan, för man bor ofta 5-10 mil från varandra, och det är omöjligt att åka buss.

På fritiden kan man läsa nån bok som man fick i julklapp, eller spela spel med sina syskon. Det är allt! Och hur jävla kul blir det efter några år?

Har man tur och har rika föräldrar kan man ta en tur med skotern, för det är snö nästan jämt. Sommaren är så kort att man inte ens hinner hänga undan vinterkläderna.

Det är jättevanligt att folk aldrig flyttar hemifrån, utan bor med sina syskon i föräldrahemmet hela livet.

Och nästan ingen läser vidare efter gymnasiet, om de ens går ut nian innan de börjar att lufsa omkring utan nån vettig sysselsättning förutom vedhuggning.

På sommaren dräller det av en massa Stockholmare som tror att de äger hela byn, men när man nån gång kommer till Stockholm blir man kallad bonde och lantis, och alla stirrar som om man vore en isbjörn.

Usch för att bo på landet!

Fotnot:

Del 1 av denna insändare publicerades i gårdagens tidning.

FRUSTRERAD LANTIS

Mer läsning

Annons