Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livet krymper för den rädda

Annons

Vi har inte setts på länge, men möttes i förrgår. Hon tappade en påse äpplen vid kassan - och vågade skratta åt sin egen klantighet.

Kassörskan snörpte på munnen, men tant E skrattade och plockade upp de bångstyriga frukterna.

- Skratta, det är människans bästa medicin, eller? Vi skrattade tillsammans.

Hon har fyllt sina modiga sjuttio och har bestämt sig för att fånga varje dag med humor - så länge hennes kvinnoliv är befriat från krämpor.

Hennes läppar är borderauxmålade, hon bär svarta blanka strumpor och moccastövlar, med gåvänlig klack.

Tant modig och annorlunda utmanar olika öden.

Viljestark, engagerad och lyhörd sätter hon speciell prägel på det mesta.

Det fladdrar till i tyllgardiner när hon drar ut på stan. Tant E passerar inte obemärkt. Ena dagen i chockrosa andra gånger i giftgrönt eller knall-lila.

Alltid lika färgstark.

Hon drog ett streck över 70-talet, men minns att väninnor kastade läppstift och behå, traskade omkring i träskor och foträta dojjor, klädde sig i vinröd manchester och plysch.

- Mycket tröttsamt. Alla skulle tycka och klä sig likadant. Jag älskade skirt vitt, långschalar, galna skor, vidbrättade hattar och lätta sandaler som hölls på plats med smala vristremmar.

På kolonilotten, där de flesta traskar omkring i shorts och joggingkläder liknar tant E filmens Kathrine Hepburn.

Hon älskar "sin lott". På somrarna bussar eller cyklar hon dit i begia långbyxor och vidbrättad ökenhatt, som ger skydd i starkt solljus.

Hon sätter graciösa fötter på Moder Jord, sjunger, diskar, hastar mellan mobila signaler, hänger fladdrande lakan på tvättlinor, talar aldrig illa om sina medmänniskor, älskar ungar, djur - och biografmörker med kärleksfilmer.

Förr gillade hon Gary Grant, nu flörtar hon med Richard Geere.

Tant E har framtiden bakom sig, men hon värnar om nuet, en gryende dag och uppfriskande möten med människor.

Hon träffar väninnor, mejlar, diskuterar politik och senaste böckerna. Och kallar sig grand old lady. Tant E möter sin omvärld med nyfiket vänliga ögon.

Hon räds inte att sticka ut hakan, inte ens i storstadsvimmel.

Efter teaterbesök blev hon sittande ensam i en tunnelbanevagn.

På bänkar längre bort satt några skränande skinnhuvuden.

- Snälla grabbar, får jag sitta med er? Det känns lite ensamt därborta...

Skinnkillarna tog tanten till sitt hjärta och manade henne om försiktighet på gatan.

- Varför skulle jag vara rädd? Någon måste ju våga.

- Rädslor krymper livet. Jag har mitt speciella vapen i handväskan. Varken vasst eller dödligt, däremot förfärligt effektivt, viskar vår tant.

Beundransvärt orädd kastar hon sin giftgröna långschal flera varv om halsen.

De bångstyriga äpplena har begåvats med en ny plastpåse.

Tant E drar på sig handskar, nickar till kassörskan, knäpper igen sin svarta sammetskappa, drar ner baskern över öronen...

Vinkar och trippar iväg - med stadiga steg i taxklackade moccastövlar.

Mer läsning

Annons