Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livet i väntan på att få leva

Annons

När Murad och Mona Montesh med dottern Behiye kom till Ludvika för snart fyra år sedan fick de dela lägenhet med en annan familj på Krusbärsgården.

Köksutrustningen bestod då av en stor kastrull, tre tallrikar och fyra glas. Tidningen skrev om när de kom. Då hade dottern Behiye en enda leksak - ett skal till ett kinderäggsleksak.

Nu bor familjen i egen lägenhet på Hjortrongården och har sedan dess utökats med tre syskon; Beriwan, tre år, Mohammed, 14 månader och Berfin, två månader.

- Vi trivs mycket bra här, säger pappa Murad och visar stolt upp familjens frys i det lilla köket.

- Den här köpte jag hos Pingstkyrkan för 100 kronor. Man lär sig hur man lever på lite pengar. Vi köper mat för halva priset och lägger i frysen, säger han.

Dessutom besöks grönsaks- och brödstånden på torget en gång varje vecka. En gång i månaden tar familjen bussen till Borlänge och handlar på en orientalisk matmarknad.

Familjen Montesh lyckas väl med konsten att leva på små summor. Deras dagersättning är i dag 61 kronor per vuxen, 43 kronor för Behiye, 37 kronor för Beriwan och Mohammed får 18 kronor. Minstingen Berfin står ännu utan dagersättning.

Murad berättar vidare om hur man reglerar sina levnadsvanor. För dagersättningen ska räcka till mat, kläder, skor, fritid, hälsa och hygien bland annat.

Boendet, med omkostnader inräknade, står Migrationsverket för.

- Men jag vill inte att någon ska känna ömkan. Därför vill jag inte ställa upp på bild. När jag kom hit kände ingen igen mig, nu har jag levt här så länge att fler känner igen mitt ansikte, säger Murad.

I familjens sovrum är den minimala ytan belamrad med två våningssängar och två spjälsängar.

Det mesta är köpt på Pingstkyrkan. Barnen skuttar iväg ut på balkongen där de leker med en gammal skrivmaskin och en plastback med leksaker från Lillkyrkan.

Kyrkornas verksamhet spelar en central roll i deras liv.

Murad är buss- och lastbilschaufför, med kunskap om bilmekanik.

De första åren hade han möjlighet att söka jobb men sedan uppehållstillståndet dragits in får Murad inte ta ett arbete. Det förtäljer det tillfälliga LMA-kortet för utlänningar, som ser ut som ett id-kort.

- Livet blir passivt. Det är synd för jag är fortfarande ung. Resten av livet vet vi ingenting om.

- Men när vi skulle fly från Beirut, Libanon, hörde vi att de humanitära hjälpinsatserna var bäst i Sverige.

- "Sverige är bäst. De accepterar kurder och kan hjälpa" sa människor runtomkring oss.

Men sedan oktober 2004 då utlänningsnämnden beslutade att de inte får stanna så lever familjen i ett vakuum.

- Vi skickas tillbaka till Libanon, men där accepteras vi inte eftersom vi inte är medborgare där.

De har ett så kallat lagakraftvunnet avvisningsbeslut. Både Migrationsverket och Utlänningsnämnden har avslagit familjens ansökan om asyl och beslutat att familjen ska avvisas till Libanon.

Men familjen Montesh räknas som statslösa och får alltså inte komma tillbaka till Libanon. I Sverige får de heller inte stanna.

Att hamna mellan två stolar får en ny innebörd.

SARAH HJÄLM

Mer läsning

Annons