Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livet blev en mardröm

Annons

- Och allt beror på en man som jag litade på, säger Kersti och suckar igen.
Det finns många som hamnat i skuldfällan och har regelbundna kontakter med kronofogden. För många upplevs detta som en skam. Så är det inte för Kersti.
- Nej, jag skäms inte utan går rak i ryggen. Men samtidigt är hela situationen så jobbig. De här åren har varit så psykiskt jobba att jag nästan håller på att ta livet av mig, säger hon och tittar upp.
Vi tar historien från början.
Året var 1984. Kersti träffade en man. Hon blev kär. De öppnade ett gatukök i Rättvik. Det skulle bli deras stora projekt tillsammans.
Då gjorde Kersti sitt första fel. Hon var blåögd och skrev hela verksamheten på sig. Mannen ägde ingenting. Så kom problemen.
- Jag sparkade ut honom efter ett år. Han var oärlig i verksamheten. Året därpå gjorde jag konkurs. Då stod jag plötsligt ensam med hela skulden på 140 000 kronor. Mannen var borta och jag var ordentligt sol och vårad, berättar Kersti.
Då gjorde Kersti sitt andra misstag. Hon började inte betala skulden.
- Jag kunde inte eftersom jag arbetade 65 procent inom sjukvården och tog dessutom ensam hand om fyra barn.
Resultatet blev att räntorna byggde upp skulden till att i dag vara 500 000 kronor.
I fjol blev det hårdare tag från kronofogden samtidigt som Kersti blev sjukpensionär.
- Folk säger till mig att strunta i kronofogden. Men det kan man ju inte göra. I dag dras 2 200 kronor varje månad från mitt konto som avbetalning för skulden.
I dag lever hon på existensminimum eftersom skulden ska betalas. Kersti berättar att när alla fasta räkningar är betalda har hon 2 698 kvar att leva på i månaden.
- Det ska räcka till mat, läkarbesök, mediciner och till min lilla hund. Jag är redan portad på apoteket. Jösses, man börjar ju få nya skulder på grund av detta.
Kersti berättar att en uträkning visar att hon ska kunna klara matkostnaderna på 1 230 kronor i månaden.
- Det är 307 kronor i veckan. I går gick jag och köpte en limpa, en liten ost, mjölk, två frimärken och så syndade jag genom att köpa Aftonbladet. Det gick på 100 kronor. Numer äter jag mest gröt, fil och hård smörgås. Jag unnar mig bara riktig mat några gånger i veckan.
Det händer att folk får hjälp med skuldsanering. Men när det kommer påtal svarar Kersti:
- Mina fordringsägare säger nej. Sedan ska man komma med en ansökan till kronofogden, därefter är det tingsrätten. Sedan ska man leva på existensminimum i fem år. Jag har redan levt så i ett år och haft skulderna i 17 år.
Kersti säger att hon nu vill berätta sin historia. Till skillnad mot många andra i samma situation har hon sin stolthet kvar.
- Det kanske kan vara till hjälp. Dessutom vill jag åter säga det som jag alltid sagt till mina barn:
- Betala alltid era skulder i tid.

ANDERS HANSSON

Mer läsning

Annons