Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Liten dikt om hjälmtvång

Annons

Hjälm-tvång! Jag ber er, upprepa ordet:

Hjälmtvång!

Ty, det är det senaste, nämligen,

som utav politikerna oss äro vordet!

När poliser inte räcka till

för att upprätthålla lag och ordning,

då skall cykelmissbrukare jagas,

för att vaddå? Buras in?

För att de utfört en för sig själv farlig gärning?

Inför istället hjälmtvång

på våra valda politiker, de, som hava så lätt

för att stå på huv'et;

och som tror, att man kan undvika sviterna,

genom att förbjuda rädslan för att falla -

genom att fråntaga oss allt personligt ansvar

så vi kan skylla allt uppå en liksom på alla!

De, som tycks ha så svårt

med att leva i nuet!

Jag själv nu cyklat haver uti 18 600 dagar,

fått stå ut med bilisters totala intolerans;

jag skyddat mig själv haver

genom att följa förnuftets lagar

- d.v.s. tänkt först och hållt andra på säker distans.

Jag tänker cykla som förut!

Ty ingen hjälm

skall nå'n-sin få diskreditera min skalle!

Ty, ingen kan låsa in mig!

Få mig att ignorera faran!

När jag skall falla, så faller jag lugnt

- för mitt namn, det är Calle!

Calle larSon, trubadur

som tycker om att sjunga ut

Mer läsning

Annons