Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lita på doktorn?

Annons

Det kom ett brev... Ja, det kom ett brev som jag ska be att få publicera... Det kom ett par telefonsamtal också i samma ärende liksom - de som hörde av sig hade samma mål men gick olika vägar.

Brevet först.

"Min rara fru, endast 81, fick ont i ett ben. Det verkade vara ischias, då det värkte vid rörelser, mest efter att hon varit stilla. I maj besökte hon en läkare i... som hette... Denne trodde att det var en infektion i benet och ordinerade tabletten..., tre tabletter om dagen.

Vilka tabletter hon använde i övrigt frågades inte efter.

Hustrun har reparerat några kranskärl och fått en hjärtklaff utbytt, så hon konsumerar fem andra mediciner dagligen.

Med den nya medicinen i kroppen hände det sig att hon efter några minuter började kräkas.

Enligt Fass "Att tänka på vid användning " bör den sist utskrivna medicinen inte användas vid vissa krämpor. Min fru använder tre medel för sådana fel, enligt Martin Ljung "Se på-fan-tabletter", så kroppen kanske värjer sig på sitt eget sätt.

Hur ska vi nu göra med den nya medicinen som min fru tydligen inte tål, i varje fall inte när den tas tillsammans med andra tabletter?

Vi ringde alltså till vårdcentralen. En talmaskin förkunnar att man ska ringa opp därifrån. Men icke. Ny anmodan och nu kommer svaret:" Vi ringer när vi får tid. Nu, två timmar senare, har de tydligen ännu inte fått tid.

Fråga. Har inte den receptskrivande skyldighet att ta reda på patientens övriga mediciner och ge något som passar den sjuke och inte ordinera något som går stick i stäv mot det andra? Man kan som exempel ta gipspulver, som är lika ofarligt som vatten, men blanda dessa båda och det blir något helt annat."

Så långt ett brev som klistrats igen - då ringde tydligen telefonen och aktuell medicin sattes ut. Detta budskap stod skrivet bakpå kuvertet.

Nästa kontakt som kom via telefon.

Det är herr F, som ilsknar till, när han hör hur många som kippar efter andan, när de inte kommer fram på telefon till sjukvården. Det finns andra vägar att gå.

- Gör som jag, skriv brev, rekommenderar han. Namn och nummer och adress och krämpa.

Det går alldeles utmärkt. Det kommer svar på två dagar.

Så skönt att herr F är nöjd. Men. Han är förmodligen ännu rask i sina ben och kan lätt trava i väg till en brevlåda.

Annat är det med dem som är trötta och orkeslösa och krumma i benen. Då är telefonen bekväm att ta till.

Långt bättre än att ta sig fram till en brevlåda. Som inte finns att hitta på varenda husknut.

Apropå brev och telefon.

Det är inte alla gånger det lyckas - på det ena sättet eller det andra.

Fru G sökte få recept på en nödvändig medicin och sökte kontakt med sin läkare. Nu tog han inte emot själv, men en röst i telefonen skulle hälsa.

Nu gick det som det gick. Det tog tre veckor innan begärt recept kom. Inte nog med det. Från den dag det var daterat tills det hamnade i postlådan tog det en vecka.

I detta fall skulle det kanske gå fortare med brevduva.

En suck till från stora fältet.

Det är fru G som hör av sig.

- De säger så vänligt, när man går från en mottagning: Hör av dej, om det är nåt.

Så gärna, men vem orkar sitta en vecka i telefon i väntan på att komma fram?

INGRID THOR

Mer läsning

Annons