Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Linnéa knäcks inte lätt

Annons

Linnéa Eriksson föddes i Baggå i norra Västmanland 1908 och var ett av fem syskon.

När hon var fem år gick bruket i konkurs efter att brukets ägare hade avlidit och familjen fick söka sig någon annanstans för sin försörjning. Familjen flyttade till en ö i Storsjön, inte så långt ifrån Baggå.

Dit flyttade även hennes farmor, farfar och mormor.

-Det var egentligen för lite mark på ön för att vi skulle klara oss, men det gick, berättar Linnéa Eriksson.

Det gick bra för henne i skolan och läraren i skolan tyckte hon borde få chansen att gå i realskola.

-Men de det fanns bara en sådan i Köping och mina föräldrar hade inga ekonomiska möjlig-heter att skicka dit mig.

Även hennes bror var intresserad av att gå i skolan och tillsammans läste de en del kurser på korrespondens och på det viset lyckades de ta en examen.

-Min bror ville bli skollärare, men under utbildningen fick han lungsot och avled, jag fick också lungsot med klarade mig.

Även Linnéa Eriksson ville bli lärare, men blev avrådd av sin far, eftersom brodern hade dött när han utbildade sig till lärare.

Men det blev som Linnéa ville och med tiden kom hon till trakterna kring Smedjebacken och jobbade som lärare i bland annat Åsmansbo, Stimmerbo och i Gubbo. Där var hon till hon gick i pension omkring 1970.

Efter pensionen började hon jobba som svensklärare för invandrare på valsverket i Smedjebacken.

Det höll hon på med under några år tills hennes make blev sjuk 1976 och avled ett år senare.

Hon har genom alla år varit engagerad inom frikyrkorörelsen och med det har det följt ett intresse för hur människor i andra länder har det.

Vid 74-års ålder beslutade hon att åka till Kenya för att jobba som lärare för missionärsbarn. Efter tre år försvann de flesta missionärerna och hon fick ansvaret för verksamheten på den aktuella platsen.

Inför resan till Kenya kände hon ett behov av att friska upp sina kunskaper i engelska och för att göra det startade hon en studiecirkel där deltagarna läste bibeln på engelska.

-Jag hade aldrig predikat i hela mitt liv, men i Kenya fick jag predika på engelska, berättar Linnéa Eriksson.

Hon blev kvar i Kenya till hon var 83 år. Då återvände hon en period till Smedjebacken.

Under åren i Kenya lärde hon känna många människor i stundtals svåra situationer och flera av dem engagerade hon sig starkt i.

Bland annat lärde hon känna en ung man. Han hade fått ett erbjudande att följa med en engelsman till London. Där skulle han få studera, men Linnéa Eriksson kände att något var fel.

-Jag sa åt den unge mannen att han inte skulle följa med och ordnade så han skulle få studera på en amerikansk skola i Kenya.

Det gjorde han och Linnéa Eriksson betalade hans utbildning under fyra år.

-I dag jobbar han med aidsproblemet och reser runt hela världen och informerar om problemet, berättar Linnéa Eriksson.

En erfarenhet hon gjort under åren i Kenya är att det viktigaste I-länderna kan göra för att hjälpa till är att se till att innevånarna i U-länderna får en bra utbildning.

-Nu handlar det om att skänka varor och samtidigt hålla ekonomin i kontroll via bland annat Världsbanken, säger Linnéa Eriksson.

Efter att hon kom tillbaka till Sverige och Smedjebacken ville barnen att hon skulle flytta så hon kom i närheten av dem.

-Jag hade ett barn i Göteborg och ett i Stockholm och jag ville inte flytta till någon av dessa städer.

I stället valde han att flytta till dottern Maj i Mora och bor där sedan tio år tillbaka.

Nyligen har hon varit på besök i Smedjebacken och bodde då hos den gode vännen Sivan Hindemo. En kväll var hon vid Smedjebackskyrkan och berättade om sitt liv och då främst om åren som missionär i Kenya.

SVEN THOMSEN

Mer läsning

Annons