Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lika men olika ändå

Annons

Vi och dom – Vad tycker du?
Läraren Eva Svensson minns när hon pratade med sina fjärdeklassare om att de kommer från många olika länder.

- Gör vi? sade Hannah förvånat. Hon hade inte tänkt på sina kompisar som annat än Zeynep, Jatou och Ebba.

Så resonerar eleverna i klass 4 på Tjärnaäng-skolan, även när tidningen kommer på besök.

Många händer åker i luften när Eva Svensson börjar fråga. Klassen gillar att diskutera.

De 19 eleverna har ursprung i Somalia, Palestina, turkiska Kurdistan, Gambia, Kosovo och Bosnien. Och så Sverige förstås. Och glöm inte pappan som är från Finland.

- Jag tycker inte det märks för vi har känt varandra så länge, säger Stephanie.

- Jag glömmer bort att vi är från olika länder när vi talar svenska, säger Heba.

Ingen tycker det är krångligt och konstigt.

- Vi är invandrare, säger Heba lite fundersamt.

- Är du? Du är väl född här? säger Eva Svensson.

- Ja, fast vi kommer från olika länder, säger Heba.

Sükrü påpekar att han är född i Turkiet, en äkta invandrare. Fast han är kurd och inte turk. Kurdistan är ett land som inte finns, det ligger i fyra länder, säger Eva. Palestina finns inte heller som eget land.

- Hur kan de åka till länder som inte finns? Finns Sverige, undrar Hannah intresserat.

Jo, Sverige finns.

- I mitt land Palestina är det krig, säger Heba.

- Nu? säger kompisarna förvånat.

Vad är kultur? undrar Eva Svensson. Armarna åker upp.

- Vi firar olika saker och gör olika saker och äter speciella saker, säger Zeynep.

De andra fyller på. En del äter inte skinka och nyåren firas vid olika tillfällen. En del fastar, ber olika och klär sig olika.

- Som killar som har kjolar, säger Smajl.

- I Somalia har de klänningar, det är för varmt för byxor, säger Abdi.

Det är ju inte klänningar, men varken han eller Fatima vet vad plagget heter på svenska. Jesus hade en sådan, fast inte när han hängde på korset, det såg de på påskvandringen.

- De har den där vita klänningen när de ska till Mekka, säger Abdi.

- Jag ska ta med mig en pappa som är klädd så, säger Jatou lite uttråkat.

- Jag fick inte ha kort kjol och tajts när jag skulle på dop. Mamma ville att jag skulle ha långkjol, berättar Ebba.

Smajl berättar om hur man tvättar sig innan man går in i moskén. Händer, mun, hals, näsa och så höger fot först.

- Varför ska man ha svart i kyrkan på begravningar i Sverige, undrar Abdi.

Tjärna Ängar, Borlänge, Sverige...och så världen. Många tåtar är det som vävs ihop. Jatou med ursprung i Gambia har finska kusiner. Det är lite svårt att prata med dem för hon är bra på engelska med dålig på woolos, och kan ingen finska. Fatima med somaliska föräldrar har norska kusiner, men norska är lättare att förstå.

- Hemspråk är viktigt, säger Eva strängt.

- Jag åker hem till mitt land varje år, det är viktigt att känna sitt land, säger Sükrü.

- Jag glömmer bort mitt land, när jag kommer hem till Bosnien så undrar de hur gammal jag är, för jag kunde inte säga "sju" utan sade "åtta", säger Smajl. Han känner sig bosnisk i Sverige, men inte i Bosnien.

Abdi har viftat en stund och vill berätta om hur hans pappa bara var sjuårig vallpojke och ett lejon kom och tog tjuren. Pappa försökte skrämma bort lejonet som morrade, men då kom hans pappa med något långt och hårt. Abdi och Eva enas om att det var ett spjut.

"Mitt land" finns med hela tiden i diskussionen. Var kommer de ifrån?

- Från Mogadishu, säger Abdi.,

- Från Turkiet, säger Sükrü.

Vahid kommer från Bosnien, fast han är född i Falun som de flesta Borlängebor. Han ska vara nästan hela lovet i Bosnien, det tycker Vahid är tråkigt för han måste vara ute hela tiden och det finns bara en kanal på tv.

- Jag bor i Borlänge, men jag kommer från Kosovo, säger Nuhi.

Det är dags för matrast, men svårt att få slut på diskussionen. Är det något mer? Något viktigt? undrar Eva Svensson. Motvilligt tar eleverna ner sina händer. Men en arm blir kvar uppe.

- Vi vill att den där mannen tar en bild på oss allihop, säger Smajl.

- Den där mannen? säger Eva lite strängt.

- Ja, Kjell då, säger Smajl.

Och så blir det en bild vid runda bordet.

Hela klassen säger "kamelskit".

Läs fler artiklar om kulturkrockar
9 augusti 2005 Etnologen som vill lära seden dit han kommer

RAGNA FAHLANDER

Mer läsning

Annons