Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LIF och det totala misslyckandet

Annons

Leksands IF går åter igen ut med sparbössorna efter att ha kastat bort den tidigare kollekten rakt i sjön och ramlat ur den högsta serien.

En stor del av pengarna gick till helt vedervärdiga spelarköp och till sparkade tränares löner i en cirkus av sällan skådat slag.

En del spelare platsade inte ens, många hade allt för tjocka sjukjournaler och de allra flesta var på väg utför i karriären.

Jag ska inte räkna upp samtliga misslyckade förvärv under de senaste säsongerna. Men att rekrytera en tränare (Randy Edmonds) mitt under säsongen och sparka denne innan säsongen är över måste vara det ultimata misslyckandet som man kan göra som idrottsledare.

Hur tänkte sportchefen Anders "Masken" Carlsson och co då?

Hur har Jonas Bergqvist, Nils-Erik Johansson och co mage att göra detta igen, att åter spela på de trogna leksandssupportrarnas känslor!?

Dalaupproret 2.0 med underrubriken tillsammans bygger vi nya Leksand har rullat på sedan ett par månader och är i sig en bra kampanj, proffsigt gjord och så vidare.

Men det räcker med ett uppror, en sväng med sparbössorna. Hur kan man förnedra sig så igen?

Vad man egentligen säger är att, hjälp oss igen vi var så klantiga förra gången och nu är vi blacka igen och klarar oss inte utan er. Så hjälp oss, skänk pengar så det står härliga till. Den här gången ska vi klara det! Jag tycker att det är ojuste mot de underbara och trogna Leksandssupportrarna.

Vad är då nya Leksand? Två 37-åringar, Örjan Lindmark och Johan Rosén, ska vara något av stommen i laget.

Båda är bra killar och har stort hjärta för det de gör, men de har knappast något i elitserien att göra om Leksand tar sig tillbaka på en gång.

Efter den gångna säsongen drog den sista av alla lovande 82:or iväg från klubben, Lars Jonsson (till Timrå IK), vilket måste ses som ett stort misslyckande.

Så här i efterhand var ju finalplatsen i JSM mot Frölunda inte värt ett enda jota. Totalt sett har man slarvat bort alldeles för många talanger i dalabygden.

Leksand har de senaste säsongerna omsatt allt för många spelare, man har misslyckat med att hitta en stomme med Leksandshjärta i laget. Dessutom har laget saknat en riktigt stabil målvakt. Man har värvat många så kallade namn, men många av dem har passerat bäst före datum eller varit skadedrabbade på senare år.

Hjärta och lagmoral var det som förde Mora IK till elitserien. Hjärta, moral och rätt karaktär på spelarna är det som ska föra Leksand tillbaka.

Bergqvist (vd) och Nils-Erik Johansson (ordförande) är bra på att dra in pengar - men hittills ännu bättre på att slösa bort dem.

Det viktigaste för Leksand är att få lugn och ro och trots att det är ruskigt viktigt att ta sig tillbaka till elitserien direkt, ännu viktigare denna säsong när den nya hallen ska stå klar 2005, att ändå bygga lite för framtiden.

Jag tycker att Leksandsstyret skulle slå upp ordet kontinuitet. Det betyder fortlöpande sammanhang över en längre period. Tvärtemot det slit och släng, hand ur mun och totalt bristfälliga ledarskap Leksandsstyret stått för.

Vart är Leksandshockeyn på väg?

Mer läsning

Annons