Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lever med vilda djur

Annons

- Vi är inte rädda, men vi tycker det är obehagligt att gå ut i skogen, säger Anders och Karin Pettersson.

Anders och Karin bor intill sjön Skattungen och vargarna finns i deras närhet. Det finns även andra vilda djur, men björnen och lodjuret håller sig mer inne i skogen.

- Här är verkligen vildmark. Mil efter mil av skog och inte ett enda hus där byvägen tar slut, säger Anders och berättar om en varg han såg vid strandkanten och som senare synts i Furudal.

Människor i Furudal och andra byar i Ore har också sett "konstiga hundar" vilka visat sig vara varg.

- Jag var ute och gick vid sjön här i Näset. Då plötsligt kom en varg fram ur skogen och den stod och tittade på mig. Jag tänkte det var en konstig hund, men jag stod kvar och tittade på den. Vargen stannade också men sprang sedan in i skogen. Jag såg vargen igen och då förstod jag att det verkligen var en varg, berättar Karin.

- Jag var inte rädd då och jag är inte rädd nu heller för jag tror inte vargen ger sig på människor. Då har jag mer respekt för björnar.

Karin och Anders grannar har också vargarna nära och längre upp i skogen finns mycket spår av varg och visst känns det ovant. Speciellt för Karin och Anders som aldrig såg varken älg eller rådjur som barn.

Karin kommer från Näset och Anders från Hudiksvall. När Karin var barn plockade hon bär i skogen tillsammans med syskonen och det fick de göra utan att någon av föräldrarna var med. I dag hade det varit otänkbart, menar Karin.

- Vi såg vår första älg 1945, tror jag det var, säger Anders som varit gift med Karin i över 60 år.

Björnar existerade inte, än mindre varg men när kalhyggena kom blev de utmärkt matplats för älgen. Och Karin och Anders är glada för alla rådjur och ibland älgar de har på gården. De matar både rådjur och fåglar.

Fyra mil från Näset ligger Noppikoski. Där har människor mött fyra vargar, berättar Karin och Anders som är några av alla de människor som lever nära det vilda men de oroar sig mest för barnbarnens hund som inte kan vara ensam ute på gården.

KATARINA CHAM

Mer läsning

Annons