Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lejonhannen i Lyngdal

Annons

Jag bör nog erkänna att det inte går någon nöd på mig i Norge. Klockan åtta, varje morgon, samlas vi vid Statsskogs kontor i Lyngdal. Klockan fyra är jag tillbaka vid kontoret. Då åker jag och handlar. Priserna är inte ett dugg högre än i Ludvika. Klockan fem på eftermiddagen har jag ätit och diskat och då brukar jag slappa på min kronblomssoffa.

Det händer då och då att jag vaknar vid att tre barn kittlar mig under fotsulorna och på magen.

Det är dessa barn som är den främsta anledningen till att jag trivs så bra i Norge. Jag åker till Kristiansands djurpark med dem, jag badar med dem, jag plockar svamp och bär med dem.

Det där ryktet som har spridit sig under det senaste året i Lyngdalstrakten har jag inte heller något emot. Många tycker tydligen synd om mig eftersom jag inte har någon el i hyttan. Man kommer med blåbärspaj, hemlagad pizza och andra delikatesser till mig.

Ja, sånt är livet för mig. Jag känner mig ibland som en bortskämd lejonhanne. I en lejonfamilj tar honan det största ansvaret. Min fru får ta det största ansvaret när jag är borta i Norge. Det är hon som får skotta snö och sörja för att alla räkningar blir betalda. Det enda som oroar mig när jag är i Norge är hur min fru och andra närstående äldre och handikappade människor har det i Ludvika. Klarar de snöskottningen, trädgårdsarbetet, med mera? Jag tycker att kommunen ska tänka över detta problem och se till att ingen ska behöva oroa sig över vardagsproblemen.

BIRGER HANSSON

Mer läsning

Annons